Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
i det lugna vattnet längs en lummig strand, där hafsbandets
saftiga grönska tränges ända ned mot vattenbrynet. Och i
kronorna lyser det hvitt, ty häggen blommar. En hägg har
förlorat fotfästet under vinterstormarne och lutar ut öfver
vattnet. Men blommar gör hon ändå. Det hvita och gröna
speglar sig i strandkantens blicklugna vattenremsa. Och luften
är full af häggdoft trots blåsten.
Emellertid äro vi ute i vetenskapens »kall och dragande
vägnar» och gå i land för att uppdela skönheten i dess
komponenter med sköna tvåställiga latinska namn. Prunus Padus
alltså, Sorbus Aucuparia, Alnus glutinosa. Capsella bursa och
Asperugo procumbens — Aj, aj! Människan har tydligen äfven här
ute satt spår i vegetationen. En fordom ståtlig, ehuru nu
förfallen sjöbod eller snarare sommarstuga är ett annat
vittnesbörd om att ön icke är oupptäckt. Och där: en hel berghäll
full med huggna och målade initialer och namn! — Nidingar!
Ja, för resten, hvilket är svårast, att af tanklöshet måla namn
på en liflös berghäll eller att med berådt mod måla lifvet
och skönheten i ansiktet med latinska glosor? Men vi skaka
af oss dessa obotaniska tankar och skrifva oss igenom en yppig
löfäng, vandrande under kronor af al, björk, hägg, rönn, asp och
en och annan ask, bland buskar af olvon, try och vägtorn
och trampande en frodig matta af hundäxing, älfäxing,
vårbrodd, rödsvingel och Melica, öfversållad med allehanda
blommor: konvaljer, rödblära och Polygonatum i sitt fulla
flor, gullvifvor i sen prakt, blodnäfvors och smörblommors
nyutslagna purpur och gull. Och för att göra färgklangen
fullständig, tittar här och där en viol blygt fram med sitt blå
öga. Detta är en variation af löfängens tema, men där finnas
många andra. Ofta är gräset högre och vi vada snarare än
gå. Där skrifva vi Milium effusum och Poa nemoralis. På
andra ställen, torrare och med tunnare jord, tunnar ängen
ut, och under de glesa rönnarna och askarna finna vi ett
örttäcke af delvis ny sammansättning. Blodnäfvan
representerar här ensam färgståten och har till sällskap backmejram,
bergrör m. m. På dylika ställen kunna vi om lyckan är god
få skrifva Carex paradoxa. På åter andra ställen tätnar
växtligheten till ogenomträngliga snår af särskildt hägg, där
löfverket är så tätt, att marken inunder är naken. Stundom
tro vi oss vandra i barrskog, ty marken täckes icke längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
