Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
bruka göra i en jungfrulig natur. De äro grå af sol och väder
liksom berget, och detta har meddelat dem något af sin
renhet. De tyckas icke ännu ha brukats detta år och vintern
har begraft orenligheten efter förra årets människor.
Men allt är minsann inte grått i grått. Hällen aflöses
af en matta af det grönaste skärgårdsgröna, som kommer
den grå stenen bredvid att skifta i rödt och lila. Och klatsch!
Där står en hel rabatt af rödblära och lyser rödt i solen så
det gör ondt i ögonen. Återigen samma iakttagelse: att hafvet
gör färgerna starkare. Eljest är ju rödbläran en mycket
beskedlig blomma.
Vi vandra rundt sjöbodarna på den friska gröna mattan.
Den är rik på blommor liksom löfängens gräsmatta på Ängsskär
och delvis desamma: gula ranunkler, rödblära, en och annan
hundviol, den anspråkslösa Veronica chamaedrys samt en raritet,
Crepis praemorsa. Och i det gröna ingå en hel del blomväxter,
som ännu ej blomma, Geum, Mariæhalm, gulvial och jungfrulin.
Utom dessa bildas grönskan t. ex. af ängssyra, ängsgröe och
vårbrodd.
Så beskaffad är dock icke fortsättningen på den gröna
mattan, där den sakta sluttande breder ut sig i den flacka
dalgången. Den ser mera skräpig ut, är mindre ängslik och
lifligt grön än den lilla fläcken kring bodarna och öfversållad
med låga enbuskar. Mellan dessa frodas fortfarande örter och
gräs, men delvis • andra. Veronica chamaedrys, jungfrulin
m. fi. saknas fullständigt, ranunklerna äro tunnsådda. I stället
finna vi kråkvicker, Johannesört, Platanthera, Veronica longifolia
^maritima, backmejram, Agrimonia, Rubus saxatilis^
Calama-grostis epigejos. En och annan af dessa ger oss det intrycket
att marken här är torrare än vid bodarna och gör oss benägna
att söka orsaken till förändringen däri. Men liksom för att
strax dementera sticker en ståtlig blommande Iris upp emellan
enbuskarne. Vi erinra oss alarna på Svartlöga och mossroten
bland fårsvingeln på Ängsskär och förvånas icke, tvingas
emellertid till antagandet att den gröna fläcken har människan
att tacka för sin existens. Vi styrkas däri af våtarven, som
växer vid stenfoten till en af bodarna. Så mäktigt är således
människans inflytande på växtvärlden, att det märkes ända hit
ut, dit människor komma endast några gånger på året.
Det nu beskrifna växtsamhället, vi kunna ju kalla det
Sveriges natur. - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
