Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
små gropmossar af skiftande utseende. Här ha vi bättre
tillfälle att studera dessa senare i alla deras utvecklingsstadier
från öppna »bäckar» som skärgårdsbon kallar dem, gölar med
endast algvegetation, till små hedar med kråkris och ljung.
Vi finna »bäckar» med en hvitmossring rundt kanten, bevuxen
med enstaka kärrvioler, och i midten öppet vatten med Lemna
och Hippuris. Vi finna andra helt fyllda af hvitmossa med
glesa Comarum, Peucedanum, Drosera, stundom Carex
magel-lanica. Många af dessa små mossar lysa bländhvita af Cornus
suecica, ofta blandad med hjortron och dufkulla, hvilken här
växer ogeneradt midt i solskenet. I andra sällskapar dufkullan
med odon, och slutligen finna vi sådana, där kråkriset eller
ljungen blifvit herrar på valplatsen, stundom ännu i sällskap
af odon. Ofta blanda sig Carex canescens och Goodenowii
samt Eriophorum polystachium i leken, så att utvecklingen då
går mera i kärrets tecken. Särskildt gråstarrens platta tufvor
tyckas verksamt bidraga till gröppernas igenväxning, i det de
oaflåtligt förstoras i radial riktning, på sin rygg lämnande
plats för en mer torrhetsälskande växtlighet.
Nu, gode läsare, gissar jag att du börjar så smått tröttna,
och jag lämnar dig därför — hjärtlöst nog midt på ett öde
skär — att ta dig genaste vägen in till staden och dess
nöjen. Det kunde annars vara lönande att ta vägen om
Norrpada med dess idgranar eller om Möjan och
Ramsmora-öns härligheter, men jag fruktar som sagdt, att du redan
tröttnat. Jag tackar dig af hjärtat för sällskapet, ty mig har
färden varit angenäm. Den har låtit mig lefva om några
lyckobräddade ögonblick, då själen fick berusa sig af vattnens
ändlöshet och kroppen af hafsvindens salta syre, då tidens
mara icke fanns och rummet blott i synrandens gestalt att
gifva hjärnan hvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
