Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
ställen vid västkusten ligga de på flyttning stadda
sångsvansflockarna och proviantera hela veckor igenom. Liksom så
många andra simfågelarter sträcker sångsvanen öfver
Kalmarsund och genom våra östra skärgårdar. I Tåkern, dit han
om våren kommer tidigare än knölsvanen, gästar han under
höstflyttningen stundom i så stort antal, att folk, som bor
nära sjön, rent af bli störda i sin sömn af den ur hundratals
strupar klingande svanesången. I Insjön i Dalarna har man
på senare år kunnat glädjas åt anblicken af en större flock
sångsvanar, som under vår och höst och större delen af
vintern hållit till på öppna ställen i sjön, där de, lämnade i fred
af traktens befolkning, visat en ovanlig brist på skygghet.
Det är sant, att sångsvanen till sitt uppträdande och i
sina rörelser är mindre majestätisk och sirlig än knölsvanen,
men han är lika fullt en härlig uppenbarelse, och hans tyngre
och stelare former stämma väl öfverens med den karga
omgifning, hafvet och de stora nordliga myrarna, där han
egentligen hör hemma. Och så kommer därtill hans sång, det
mest melodiska och klangfulla af alla sjöfågelsläten näst
al-fågelsången. — — — — — — — — — — — — _ —
Följ mig i tankarna ut till de yttre Roslagsskären en
tidig morgon i april, då isen i vikar och sund nyss brutit
upp och sträckfågeln börjat ty sig inåt land.
Sakta och liksom motvilligt viker nattmörkret.
Österhimlen färgas i svag rosa för att kort därpå brinna i mörkaste
orange, medan det lugna vattnet skiftar i vingult, koboltblått
och rostfärg. Trutar och måsar, som blifvit uppskrämda
från sina nattvisten, komma farande som mörka skuggor för
att strax åter försvinna i den rådande halfdagern. De små
lifliga tobisgrisslorna komma surrande tätt öfver vattenytan,
och ejdersträcket är snart i full gång. Hela atmosfären är
fylld af den ändlösa förväntan, den intensiva känsla af vår
och vaknande lif, som åtföljer soluppgången en vårmorgon i
hafsbandet.
Då, just när den bländande solskifvan börjar höja sig
ur hafvet, höres fjärran ifrån ljudet af svanesång. Ur det
vikande töcknet i väster löser sig ett lefvande mörkt band,,
som hastigt växer och antar snöplogsform . . . »Ang, ang!»
ljuder det mångstämmigt i olika tonlägen, klagande och
längtansfullt. Den stora svantroppen — vi räkna icke mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
