Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
komma i åtnjutande af en allmän fågelskyddslag, grundad
icke blott på den krassa nyttans princip utan äfven på rent
estetiska och naturskyddsvänliga hänsyn.
Sedan ofvanstående skrefs, har jag af den kände
ornitologen och naturvännen jägmästare Edvard Wibeck fått
mottaga följande lika intressanta som värdefulla uppgifter rörande
sångsvanens nuvarande utbredning i Lappland. Ehuru af dessa
uppgifter synes framgå, att sångsvanen fortfarande i något
enstaka par skulle förekomma häckande söder om det stora
myrlandskapet vid Gellivare, äro de icke desto mindre ägnade
att stärka uppfattningen om sångsvanen såsom en i vårt land
af utrotning hotad fågelart.
»Beträffande sångsvanens häckområde i svenska
lappmarkerna», skrifver jägmästare Wibeck, »har jag erfarit
följande.
Den sydligaste plats, hvarest jag hört att svanen skulle
häcka, är i Malmesjaurs revir (uppgift af kronojägare A. Jonsson,
Storidan). Den skulle nämligen ett och annat år häcka i en
liten myrtjärn någonstädes i revirets västra del. — (Reviret ligger
hufvudsakligen på södra sidan om Piteälfven med början 4 à
5 mil väster om Älfsbyn och sträckande sig ända bort mot
Hornafvan.)
Vidare inom Storbackens revir (enligt uppgift af
jägmästare C. A. J. Rothman i Gellivare) vid sjön Muddusjaure,
2 — 3 mil S. Ö. om Porjus. Inom det stora myrkomplexet
Jaltonape och Sjaunjape i Gellivare revir finnas säkert ännu
åtskilliga par kvar, helst i norra delen af området. Jag har
hört berättas om fynd af svanbon vid flera af därvarande
tjärnar under de senaste 10—15 åren, framför allt vid en
af Linaälfvens källsjöar, Avakajo, hvarest jag själf år 1912
såg 2 st., då likväl öfvergifna svanbon. Vid samma tillfälle
uppehöll sig dock flera sångsvanar i Avakajo och hade utan
tvifvel sina bon någonstädes i närheten. Äfven 1913 sågo
Rosenius och jag svan i Sjaunjape. Längre norrut i trakten
af Kaitu m-älfven torde den ännu vara tämligen allmän.
Åtskilliga svanbon ha ännu under de senaste åren blifvit
funna af skogstjänstemän inom Juckasjärvi revir.
Sveriges natur. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
