Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
formade enträd finnas här liksom i sydskogens öfriga delar i
stor mängd. Tyvärr har just i denna del af skogen en rätt
stor afverkning till ved ägt rum under de sista åren, hvarför
den blott på en del ställen bibehållit sin ålderdomligt präktiga
urskogskaraktär. Undervegetationen är äfven här mycket
gles. På ett ställe strax intill bergroten har Pteridium
aqui-dnum bildat ett praktfullt bestånd (fig. 11).
Återstår nu endast att omnämna strandbackarna på öns
södra sida. Mellan blockstranden och skogsbrynet lefver där
en artrik och vacker vegetation af värmeälskande arter. Än är
strandbacken utbildad som örtbacke, än som glest törnsnår
af Rosa- och Rubus-arter, slån, hagtorn, Cotoneaster etc.
Strax efter midsommar, då buskarna äro öfversållade med
hvita och skära blommor, då stora mattor lysa röda af Lathyrus
silvestris’ prunkande blomklasar och Veronica spicatas blåa
ax sticka upp i täta led från den solbrända gräsmarken, äro
strandbackarna en syn af oförliknelig färgprakt.
Af öns speciellt anmärkningsvärda växtarter vill jag här
blott nämna idegranen, Taxus baccata, af hvilken ett enda
stort buskformigt exemplar växer i en skrefva midt i södra
branterna.
En allvarsam fara för Jungfruns vegetation innebära de
talrika kaniner, som för åtskilliga år sedan inplanterats på
ön. Föryngringen i sydskogen är tack vare dem ytterligt
dålig, och den nu mycket glesa undervegetationen har med
all säkerhet varit betydligt rikare före deras tillkomst.
Af öfriga däggdjur finnas på ön blott flädermöss. De
fåglar, som i främsta rummet ge karaktär åt Jungfruns
stränder, äro tobisgrisslorna, af stenarbetarna kallade
»sill-gippor» eller »doppnäbb». I vikarnas blocksamlingar häcka
för närvarande säkert öfver hundra par. På sydsidan tycktes
de rätt väl ha vant sig vid människorna och höllo fortfarande
till i stenbrottets och bryggans omedelbara närhet. Vid
Lervik, där mina kamrater och jag hade vårt läger, voro de
redan efter en månad betydligt mindre skygga än i början.
Ejder och svärta finnas äfven rätt talrikt på ön, ehuru i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
