Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
’där de stolt höja sig mot den blå himmelen, men svalans naste är
en byggnad, som Gud själf har gjort.’
Må det vara med något af den känsla, som besjälat dessa
skaldeord, vi nu träda in under de gröna hvalfven i den naturens helgedom,
som här ligger framför oss.»
Med dessa ord hälsades vi välkomna af vår ordförande justitierådet
L. Améen, när vi söndagen den 24 maj 1914 efter en härlig
skärgårdsfärd med ångfartyget Östanå II åter erforo den trots allt angenäma känslan
att ha fast mark under fötterna. Vi stodo på västsidan af Ängsön, där en
L. G. Romeli foto. d. 24/ö 1914.
KANTEN AF ETT GLAD MED BLOMMANDE VILDAPEL BLAND
KALA ASKSTAMMAR, ÄNGSÖ NATIONALPARK.
lafklädd och tallbevuxen häll reser sig ur vattnet med en af dessa
oförlikneliga, af isens mästarehand formade båglinjer. Något som omedelbart
lade på tungan det af ordföranden använda epitetet paradis med dess klang
af yppig lustgård fanns visserligen ej vid själfva landstigningsplatsen.
Naturen närmast oss visade tvärtom ett så allvarligt anlete som en
lågkullig skärgårdsnatur kan åstadkomma. Dessutom drog just ett
moln för solen, hvilket ändrade belysningen öfver fjärdarna och tecknade
allt kallt och skarpt.
Emellertid togos vi om hand af professor Einar Lönnberg, under
hvars sakkunniga ledning vandringen kring ön skulle företagas. Vi följde,
obekymrade om den första varning, som himmelen utsände i form af några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
