Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Som ett bevis på det anseende, furan på Enhörna-malmen åtnjutit
bland ortsbefolkningen, kan omtalas, att. då skogen för omkring 20 år
sedan afverkades och kalhöggs, ingen af timmerhuggarna kunde förmås
att fälla trädet, oaktadt man lär ha erbjudit en gratifikation af 20 kr.
åt den, som ville sätta yxan till roten på »offerfuran».
På så sätt har för en gångs skull den mänskliga vidskepelsen
kommit ett gammalt ärevördigt minnesmärke till hjälp. Måtte nu bara
icke de få sin vilja igenom som anse, att furan bör huggas ned, så
att det ändtligen måtte bli ett slut på de vår tid ovärdiga signerierna.
En sådan mening lär nämligen på sistone ha gjort sig gällande bland
en del beskäftiga personer i orten.
Björn i Västmanland? I Sala Allen, den 17 juli 1914 läses:
»En meddelare, som skrifver sig Saschow, har för W. A. uppgifvit
att en björn i närheten af Krampens station observerats af
släckningsmanskapet vid skogsbranden där. Betecknande för en viss
slaktnings-lust skrifver meddelaren : ’Jaktlusten väcktes, och nu bar det i väg
till officerarnas riskoja för att väcka kamraterna och få ut dem och
den medhafda browningen. Förföljandet började med kraft och energi
men utan resultat, trots två timmars ihärdigt hojtande och slående i
skogen, där det tyvärr var för mörkt att se spåren. Tyvärr fingo vi
inte björnskinnet med hem, men vi fingo i alla fall se, att ännu kan
Nalle hälsa på i Västmanlands skogar’. — Men vi skrifva: Låt
detta ensamma naturminnesmärke lefva kvar i våra skogar, minnen af
en fauna, som nu håller på att försvinna, våra gamla urskogars sista
kvarlefvande jättar, omsusade af vildmarkens storslagna poesi. De
göra ingen skada, där de gå och plundra en och annan myrstack
eller slicka i sig litet honung frampå höstsidan, men de äro
minnesmärken, som icke borde få förstöras. Staten har också insett detta
och borttagit skottpengarna på dessa djur, och det kanske icke dröjer
alltför många år, innan naturskyddets vänner ha kommit så långt, att
Nalle är fridlyst i vårt land. Under alla omständigheter får det icke
gå med denna fridlysning som med bäfverns, att förbudet träder i kraft
ett tiotal år efter sedan det sista djuret är fälldt.»
Föreningen till skyddande af Måkläppens fågelfauna hade den 18
sistl. mars sitt årsmöte å hotell Krameri Malmö under ordförandeskap
af hofjägmästare F. Edelstam. Af den redogörelse för förhållandena
på Måkläppen under 1914, som lämnades af dr Paul Rosenius,
framgick, att fågellifvet på holmen i det hela var oförändradt och tycktes
stå sig väl. Småtärnan fanns ännu kvar i en liten, begränsad koloni;
i större antal förekom den på den likaledes skyddade sandrefveln
mellan Falsterbo och Skanör. Af kentska tärnan funnos 4 — 5 bon.
På grund af skrattmåsens alltför starka förökning på holmen
beslöts att ånyo vidtaga åtgärder för denna fågelarts efterhállande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
