Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Ja — hade den kunnat tala, skulle den nog haft mycket att
berätta. Kanske skulle den haft att berätta åtskilligt från våra gamla
förfäders lif i trakten, deras begrafningsceremonier vid det närbelägna
graffältet Vivallen o. s. v. Ruvallen och andra liknande platser ha
säkerligen varit boplatser för det inflyttade järnåldersfolket eller vikingarna,
såsom vi här med förkärlek bruka benämna dem, men af digerdöden
lagts öde. Den gamla furan mäter i omkrets vid brösthöjd 360 cm.
och var icke mindre för en mansålder sedan. Den torde sålunda ej
lägga ut mera i omfång men grönskar alltjämt och sätter årligen nya
barr. Under nuvarande ägarens tid får den nog stå kvar som ett minne,
så länge den visar sådana lifstecken.
Nya tallar kunna ej uppkomma af dess frön, sedan marken blifvit
torfbunden i omgifningarna och upplåten till bete, äfven för getter och
får. Skogsvegetationen består nu af björk, rönn och hägg samt längre
ner i dalen af något hagtall och gran.
Beklagligt, att ej skyddsskogslagen kom till stånd långt före 1905!
E. F.
Jätteeken i Vånås.
I hjärtat af Göinge är Vånås herresäte beläget. Det ligger på
en höjdplatå och från slottsfönstren har man genom en uthuggning i
den stora och vackra parken en ståtlig utsikt öfver den kringliggande
bygden, särskildt mot Kviinge och Almans dalgång.
Strax utanför slottet finnes en liten vacker sjö, i hvilken fiskar
under vackra sommardagar stimma mellan gröna näckrosblad och
vildänder snattra, medan vinden susar i hundraåriga trädkronor och himlen
lyser blå genom det täta löfverket.
De ståtliga alléerna, som från olika håll leda upp till gården och
som vore värda sitt särskilda kapitel, planterades under slutet af
1700-talet af friherrinnan Betty Adlerfelt, som äfvenledes lär ha anlagt
den vackra parken. Vegetationen omkring Vånås är den mest
storartade, och det behöfdes helt säkert icke mycket arbete för att få
träden att växa. Men då man betänker, att parken omfattar många
tunnland och att gångar och vägar leda i olika riktningar genom
densamma, kan man lätt förstå, att mycket arbete på dess planering, vård
och underhåll blifvit nedlagdt. På ett pietetsfullt sätt ha också Vånås
senare innehafvare, samtliga medlemmar af den Wachtmeisterska
släkten, vårdat sig härom. Därför te sig också alléer och park i det
vackra och välvårdade skick, som de för närvarande göra.
Längst nere i parken finner man en ärevördig åldring i. form af
en väldig jätteek, till hvilken det behöfs 5 à 6 fullvuxna karlar för
att famna. Ingen resande, som kommer till Vånås, försummar att
göra ett besök vid trädet, som helt säkert är i besittning af en mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
