Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
nu finns kvar däraf. Endast fem öre hvar. Alla böra ha lika rätt i
den härliga sjön. Och Sverige har många barn. Fem öre kan äfven
den fattigaste genom någon liten försakelse lägga på fosterlandets
altare. Du Sveriges barn, rädda Tåkern åt dig och ditt land!»
Så lydde i all sin trohjärtade rättframhet och ungdomliga värme
ett upprop, som en vacker dag i början af sistl. februari stod att läsa
i en Västervikstidning. Det lilla aktstycket, som så småningom återgafs
af andra tidningar, väckte åtskillig undran på grund af uppslagets
nyhet men ännu mera glädje, glädje bland alla naturvänner öfver att
en naturskyddsangelägenhet verkligen visat sig ha förmåga att väcka
entusiasm bland en skara skolflickor och att Tåkern-frågan, som i så
många år diskuterats af de vuxne, nu kanske skulle iå sin slutliga
lösning genom de unga krafter, som ej ännu vant sig att låta
»beslutsamhetens friska hy förjagas af eftertankens kränka blekhet».
Beträffande förhistorien till det lofvärda företaget må här erinras om
den relation af den schweiziska Skolinsamlingen till Rütliängens räddande,
som lämnats af undertecknad i uppsatsen »Den svenska naturskyddsrörelsen
tio år», Sveriges natur 1914, sid. 9 och 10 och som afslutas med
följande ord: »Tänk blott, om man en vacker dag finge höra talas om
att Sveriges skolbarn genom en liknande insamling räddat Tåkern,
fåglarnas underbara sjö, eller något annat af våra stora
naturminnesmärken! — Idén torde verkligen vara något att fundera på. Måhända
skall någon af årsskriftens läsare känna sig månad och skickad att
sätta den i verket?»
Föreståndarinnan för Västerviks högre flickskola fröken Elisabeth
Liljeqwist, som kommit att uppmärksamma dessa rader och som själf
under sin skoltid i Schweiz varit med om att samla penningar till
Rütli-köpet, förstod att intressera sina elever för saken, och så togs det
betydelsefulla initiativet till den svenska skolungdomens
Tåkern-insamling. Det ofvan återgifna uppropet har sedermera följts af ett andra
sådant, hvari initiativtagarna meddelat sin afsikt att i sinom tid
öfverlämna de insamlade medlen till Svenska Naturskyddsföreningens styrelse
»med en bön att denna måtte arbeta för att Tåkern ej utplånas från
Sveriges karta». Eleverna vid Västerviks flickskola och deras
föreståndarinna ha för öfrigt under vårens lopp med outtröttlig energi
sörjt för att kännedom om insamlingen spridts till skolorna landet rundt.
Så godt som öfverallt ha de unga med lif och lust tagit sig an saken,
och större eller mindre bidrag inflyta allt jämt från allmänna läroverk,
flickskolor, realskolor, folk- och småskolor i de mest skilda landsändar.
Till de insamlade tusentals femöringarna ha äfven kunnat läggas mera
betydande belopp, utgörande inkomster af skolfester eller gåfvor af
enskilda personer. Bidragen, som insättas på bank i Västervik och efter
hand redovisas dels i lokaltidningarna, dels i en hufvudstadstidning,
torde vid det här laget ha uppgått till ett sammanlagdt belopp af inemot
1,000 kronor.
Att här närmare redogöra för på hvad sätt man tänkt sig att en
gång för alla kunna aflägsna faran för en ny sänkning af Tåkern och
Sveriges natur. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
