- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1916 /
6

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och med en ytterlig kraftansträngning räddade sig från att
själf hamna i den torniga busken. Jag såg honom ofta på
spejarpost i toppen på sjömärket å Vrenen öster om ön.
Han bodde långt därifrån, uppe i de kopparröda Hofs hallar,
men där är han för länge sedan fördrifven från hem och bo.
På Stora Karlsön är han blott tåld, ty endast ett par tillåtas
där häcka; här på Lillön skulle ingen ofreda honom, men
äfven här finns endast ett par.

Lilla Karlsö är ryktbar för sina raukar; de tre
berömdaste äro Stålen, Turken och Lajkarn. Stålen står uppe
i land och uppbär en underbart rikblommig oxel och en
jättemurgröna (se bilden i förra årg. af Sveriges natur),
Turken står lik en i djupt begrundande försjunken oriental
utanför södra strandkanten, och på andra sidan ön ståtar
den väldiga Lajkarn (»lustigkurren») med sin löjliga topp, ett
mellanting mellan ett hund- och ett människohufvud.

Det vackraste partiet af Lilla Karlsö är i alla fall den
från landborgens fot ner till sjön sluttande strandslätten på
södra sidan af ön. Här finns skog, hvilket det som bekant
ej finns på Stora Karlsö, riktig gammal löfskog, visserligen
med glest stående stammar och skral skugga, men dock en
ännu imponerande skogsremsa af alm, ek, lind och oxel,
som finna skydd mot nordanstormarna under kalkbergets
gråhvita vägg. Men ingen underskog synes till; den ha
fåren så grundligt utrotat, att de mörka stammarna stå där
ensamma på kalkmarken och endast nässlor och
ranunkula-céer spira vid deras fot. Uppe under bergskanten slingrar
sig murgrönan, och däruppe bo här och hvar hussvalan och
tornsvalan.

På vägen ner mot stranden passerar man en liten
mosse, där ett muntert vadarlif råder och där snokar smyga
genom det våta gräset. Sen gäller det att akta på sina steg.
Ty här nere bland stenarna ligger bo vid bo, så tätt och så
väl värnadt genom »skyddande likhet», att man endast genom
den största aktsamhet kan undgå att ställa till olyckor
bland strandens befolkning. Det är tärnorna och
strandskatorna, roskarlarna och strandpiparna, som ha sitt rike på
denna Östersjöstrand, uppe i gräset och nere bland stenarna.

Men där bergväggarna gå ner i hafvet, där råda
gråtrutarnas och tordmularnas härskaror, och inne i skrefvorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:36:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1916/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free