- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1916 /
19

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

UTSIKT FRAN KORPIvLINT

garna, skogarna och på de härliga klippbranterna. Som det
gått här ute, så har det gått där så varit möjligt hela norra
Bråviksstranden utefter ända inåt Sandviken och Geta. Och
om också — hvilket
jag fruktar långt
ifrån alltid varit
fallet — en viss
pietetsfullhet gent emot
naturen gjort sig
gällande vid
byggandet och
markbry-tandet, så måste
dock alltid
människans ingripande
verka fördärfvande
på den
ursprunglighetens friskhet och fägring, som är den oberörda naturens
största behag.

Men medgifvas måste, att de små sommarbostäderna och
deras invånare ha jämförelsevis litet på sitt samvete i
jämförelse med det människoverk, om hvilket jag nu vill säga
några ord.

Den bild af hembygden, som etsat sig in i
Norrköpingsbarnets öga från 1870- och 80-talen, torde väl i de flesta
fall ha bestått af följande ingredienser: staden själf med
promenaderna, fabrikerna, strömmen, hamnen med båtarna och
Strömsholmen — hvarför har den blifvit förstörd med sin
åbäkliga restaurangbyggnad? —; från de närmaste
omgifningarna: Himmelstalund, Korshagen, södertull med den
dammiga landsvägen utåt Vikbolandet, Sylten med de vackert
trädgårdsinbäddade villorna, Lillån och maderna norr om
järnvägsspåren till Johannesborgs slottsruin, och så, längre
bort, Bråviken så småningom vidgande sig till vida fjärdar,
lockande gossens vikingahåg, och slutligen, dominerande allt,
Kolmårdens mäktiga horisontbegränsning med sin blånande
färgton sträckande sig så långt ögat nådde i öster och väster.

Framförallt Kolmården; det är åtminstone för mig
omöjligt att tänka på min ungdoms bygd utan att med förkärlek
stanna vid den mäktiga skogen. Redan namnet förde ju
direkt in i äfventyrens och sagornas rike; och om verklig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:36:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1916/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free