Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
konungen på hans
eriksgata genom landet, ha vi
att finna ursprunget och
det naturliga underlaget till
en gammal sägen och en
därmed förknippad gammal
fager folkvisa. Strax inne
på Sörmlandssidan, alldeles
vid stora landsvägen står
en granitklippa med en
afsatt stenhäll åt vägen till.
På hällens yta aftecknade
sig genom naturens lek en
ganska tydlig rundbåge, så
att det hela för den af
bergafolk och troll befolkade
fantasien blef en
utomordentlig bergakungens sal
med sin port. Och snart
var sagan färdig.
»En flicka kom från
Stafsjöhållet för att gå till
Johanniterbrödernas klosterkyrka i Krokek en julottesång.»
Som det heter i visan:
Och jungfrun hon skulle sig till ottesången gå;
— tiden görs mig lång —
så gick hon den vägen till höga berget låg;
— men jag vet, att sorgen är tung —.
Så klappade hon på bergadörren med fingrarna små;
— tiden görs mig lång —
statt upp du gamla bergakung, drag låset ifrå!
— men jag vet att sorgen är tung —.
»Och så stannade hon i berget i åtta långa år.» Och
så spinner sagan vidare, tills jungfrun tager sitt lif.
»Under århundraden har denna plats», säger en skildrare,
hofpredikanten Gustaf Malmberg, som jag här tillåter mig
citera, »vacker och fredad, hägnats om af hembygdskärlek och
JUNGFRUBERGET EFTER
SPRÄNGNINGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
