Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
»MOR FIAS STUGA»
ödeisens styggelse framträder hänsynslösast. Jag kan inte
neka mig nöjet att här citera Gunnar Andersson, som i
Turistföreningens årsskrift 1912 skildrar en automobilfärd
genom dessa
trakter; det kan
nämligen vara bra att
ha ett opartiskt, d.
v. s. icke östgötskt
vittnesbörd om
hvilka värden det här
verkligen gäller.
»Sextioåtta meter
bär det så utför till
Bråvikens strand,
och efter ett par
minuter stanna vi
vid Geta gård —
— —. Geta är ju
ett riksbekant pensionat och motsvarade i allo sitt rykte.
Dessvärre skall det nu upphöra, på den grund att den nya
järnvägen mellan Nyköping och Norrköping kommer att gå fram
genom den vackra trädgården. Med fullaste fog kan man
säga, att det har ett förtjusande läge; vid sidan den porlande
bäcken, skuggad af ekar och andra träd, som yppigt breda
sig öfver den djupa ravindalen, framför Bråvikens
vattenspegel och bakom Kolmårdens mot alla kalla vindar
skyddande branter. Det milda klimatet har ock låtit de
främmande trädslag, som ställets forna ägare, Onkel Adam och
Robert Nobel, här planterat, utveckla sig i en hos oss sällsynt
yppighet och storlek. På gården stå sålunda två väldiga
omkring 8 m. höga Thujor och bakom dem stå de största
exemplar jag minnes mig i Sverige sett af den präktiga
väst-amerikanska Douglasgranen (Pseudotsuga Douglasii) c. 18
m. höga.»
Nu må jag säga, att när man minnes Geta, huru det
såg ut på 1870-talet, med sitt anspråkslösa men fint förnäma
»corps de logis» och med den naturliga parken sträckande
sig nästan alldeles fram till den snäft tilltagna sandplanen,
förmodligen precis så som på Onkel Adams tid ett fullkomligt
bedårande Tusculum, så blef man inte glad att återse det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
