Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
så kufvad af stormarna, att den lagt bort sitt vanliga
växtsätt och smyger fram närmast som en kryp växt.
Nu är den tiden, då fjällsippan (Dryas octopetala)
blommar. Den har slagit ut i stora skaror, lysande från
sluttningarna i en gulhvit färgton. Fullkomligt bländhvita
däremot äro den lilla Andromeda hypnoides* lingonblomliknande
klockor. Tätt bäddade i mossan lysa Azalea procumbens’
små stjärnor. Knopparna glimta fram likt purpurröda stänk,
medan de utslagna blommorna ha en skär, mild skiftning.
Där marken är sank och fuktig, gå långa bälten af
gråvide fram. På afstånd ter sig detta endast som en enda
yfvig; grågrön massa, men kommer man nära, kan man
urskilja en eller flera af fjällets olika videarter: Salix [-lappo-num}-] {+lappo-
num}+} Salix glauca och Salix lanata, alla med silfverglänsande,
ludna blad. Denna håriga beklädnad finner jag äfven hos
andra växter häruppe, bl. a. hos Gnaphalium norvegicum,
Mieracium alpinum och Erigeron neglectus, och det tyckes, som
vore den ett fjällväxtens behöfliga skydd mot vind och kyla.
Men en sådan dag som denna har jag svårt att tänka
på frost och kalla stormar. Det är endast snöfjällens hvita
tinnar, som påminna mig om hur kort och oberäknelig den
varma tiden är häruppe. På många af de toppar, som höja
sig omkring mig, går snön aldrig riktigt bort äfven under
de hetaste somrar.
Det är ett ståtligt panorama, som utbreder sig för
blicken. De långt aflägsna fjällen te sig som själfva
drömmens och sagans berg. De äga en mild, blåaktig färgton,
mot hvilken snöfläckarna sticka af lika lysande hvita som de
ljusa skyarna mot sommarhimlen. Där borta i fjärran höja
sig två glänsande kullar, det är Ljusnestötarna. Hvita och
väldiga resa sig Helagsfjällen till höger därom, och mera
till vänster om de förra återigen anar jag Syltopparna.
Flyttar jag blicken ytterligare åt väster, kommer den in på
norskt område, där Vigelfjällen draga fram med sin hvita,
taggade kedja.
De närmare belägna höjderna åter ha en mera verklig
prägel och uppvisa ett ständigt skiftande färgspel. Än framstå
de mörkt gråvioletta, än varmt rödbruna, än blekt gröngrå,
allteftersom dagrarna förändra sig. Det är förunderligt att
lägga märke till, hur solljuset här förmår att gifva en sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
