Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Myrens kvartärgeologiska historia har studerats af
professor R. Sernander. Enligt hans undersökningar,
hufvudsakligen i sydvästra delen, har myren under två skilda perioder
varit beväxt med björk och tall men under tiden mellan dessa
och efter den sista perioden åter försumpats.
Före utdikningen var Martebomyr ett oöfverskådligt haf
af vajande vassplymer, brungröna, ogenomträngliga massor
af skärande ag (Cladium marlscus), tätare eller glesare bestånd
af starr (Carex strida m. fi.) förutom andra vatten- och
sumpväxter, som karaktärisera Gottlands myrar. Här och där bildade
björk och videbuskar täta snår. Jordägarne, som då knappt
hade en aning om effektiv myrodling, fröjdade sig åt
anblicken af det glittrande vattnet i talrika mer eller mindre
fiskrika »träsk».
Hvad djurlifvet i öfrigt beträffar, intogo blötdjuren ett
framstående rum. De i samtliga Gottlands träsk lefvande
arterna uppgå till något öfver 20. Om individrikedomen i
den forna Martebomyr lämna de nu i milliontal på
stränderna hvitnande och vittrande skalen tydliga bevis. Tvenne
varieteter anföras af G. Lindström i hans afhandling »Om
Gotlands nutida mollusker» (1868), nämligen dammsnäckan,
Limnœa stagnalis f. lacustris, och en gräsgrön, randig form
af den vanliga musslan Anodonta cygnea. Skalen af den
sistnämnda kallas på Gottland lindareskålar, emedan enligt
folktron en fisk, lindaren (sutaren), som har liknande färg,
utvecklades i dem.
Myren var ett sländornas paradis, och fågellifvet
florerade härligt. Otaliga äro de generationer af gräsänder
krickor och vadare, som utkläckts mellan vassbänkarna. Ej
få voro de beckasiner, som under en dags jakt visade sig
för jägaren. De uppväckte väl ej oblandad glädje utan ock
något af Tantali kval, när de under vinglig flykt med vingen
viftade åt jägaren och trotsande hans gamla
framladdnings-gevär slogo ner i de otillgängliga gömslena mellan ag, säf
och starr, vass och vide.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
