Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Af denna korta redogörelse vill synas, som Tåkern snart
sett sin sista stund; men orsaken till sänkningen får icke
ensamt tillskrifvas kanalens fördjupande utan ännu mer den
svåra torka, som var rådande under våren och sommaren
1914, under hvilken tid knappt en regndroppe föll.
Under detta år (1915), då nederbörden under vintern
och våren varit normal, har sjön återtagit sin gamla nivå
och bibehållit densamma under eftersommarens starka
nederbörd. Lägsta vattenståndet under året har hittills varit 56
cm. Af det hela tyckes sålunda framgå, att den
ifrågavarande rensningen af afloppskanalen icke mycket inverkat
på sjöns vattennivå.
En brushanelek på Yxstads strand.
(Omedelbart nedskrifvet.) ■
Ifrån min farkost (en grundgående eka) besåg jag på
mycket nära håll en sådan lek den 19 maj 1915.
Egendomligt nog kan man från sjösidan i båt komma brushanarne
mycket nära, hvilket icke lyckas om man närmar sig från land.
Klockan var mellan 2 och 3 e. m. Synliga voro 5 hanar och
minst 5 à 6 honör; de öfriga lågo dolda i starren. Hanarne
stodo- dels uppräta med utspända halskragar, dels lågo de
Så kallad stridsställning med näbben lodrät mot marken
märktes icke. Honorna stodo uppräta med sträckta halsar.
När lusten kom på hanarne, sprungo de framåt med
stor hastighet, gjorde piruetter och krumsprång med släpande
vingar och mycket utspända kragar. Ibland gjordes sådana
utfall, utan att riktas mot någon rival, så att säga i luften,
detta så vidt jag kunde se. Någon skarpare
sammandrabbning, så att fjädrar lossnade af de stridande, förmärktes icke,
och i allmänhet varade anfallet helt kort. Det hela föreföll
mer som lek än strid. Färgen på hanarnes halskragar
varierade mycket. Två voro mörkblå, en röd, en gul, en den
märkligaste, hade snöhvit krage. Sedan jag stakat min eka på
ungefär 10 m:s afstånd, tog hela flocken till flykten och visade
det sig nu, att honorna voro öfverlägsna hanarne i antal.
Detta var en nyhet, ty i vanliga fall brukar det vara
tvärtom, så att på en stor hanflock endast 2 à 3 honor före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
