Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
fåror letat sigfram,
äro minnen från
den tid, då den
stora landis, som
under isperioden
täckte norra
Europa, på sitt
till-bakaryckande från
söder mot norr
nått Mälarens
nordligaste parti.
Rullstensåsarna
äro intet annat än
deltabildningar i
mynningen af de
älfvar, i hvilka de
oerhörda
smältvattenmassorna
samlade sig. Här
vid
Flottsunds-linjen stod isen
antagligen och
stampade en
jämförelsevis lång tid, och det är därför åskullarne blifvit så
många och stora. Söderut i Kungshamnsskogen nå de
höjder som endast få andra punkter i denna del af Uppland.
Men så ha de ock blifvit ordentligt bearbetade af
bränningarna i det haf, ur hvilket de som de första isolerade skären
af vårt landskap stigit upp under den svenska vallens höjning.
Vackrare strandvallar än de som i koncentriska rundlar
kransa dessa åskullars toppar får man leta efter. Och vid
de nutida stränderna af Ekoln kunna vågorna gå höga nog,
så att riktiga strand vallar uppvräkas. Redan gamle Olof
Rudbeck fäste sig .härvid och vittnar i första delen af
Atlantican p. 35: »Man seer wed Hafs-stranderna, när stora
stormer äro, hwad för höga bänkiar och backar de kasta op
aff idelig sten och sand, särdeles wed Holland och andra orter.
Här för 8 åhr sedan wid Sundet, der alenast Ekolen en
wigk är aff en mils längd, kastade watnet en sandbänk up
genom stormen tolf alnar bred, halfannan hög. Hvad skulle
Fltt. 1. FYRISANS UTLOPP I EKOLN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
