Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
blomningstiden, och den bereder lif åt landskapet genom att
med sina frukter locka fram kramsfåglar. Då trädet är
endemiskt svenskt med ett utbredningsområde, som utom
Skandinavien sträcker sig endast till vissa delar af Östersjöns
södra och östra kuster, skulle det såsom vägträd komma att
väcka uppmärksamhet och intresse hos utlänningar, som
färdades efter våra vägar.
Hvad som anförts om oxeln, gäller ock om hvitoxel
(Sorbus aria) och finnoxel (S. fennica), hvilka båda arter,
ehuru sällsynt, förekomma vildväxande i vårt land, den förra
företrädesvis i södra, den senare i östra delarna af landet.
Äfven rönnen är ett lämpligt vägträd, och den kan
såsom sådant användas öfver hela landet, medan oxelarterna
sällan bli vackra längre upp än till södra Dalarna och mellersta
delarna af Hälsinglands kusttrakter.
Ek, lönn, alm, ask, lind m. fi. äro vackra
prydnadsträd, men i likhet med björk och al äro de högväxande och
böra sålunda, då de användas, uppdragas på nödigt afstånd
från vägen. Hästkastanj skulle på samma sätt varå passande,
om dess frukter ej lockade obetänksam ungdom att skada
träden. På vissa ställen ser man den dock använd såsom
vägträd, exempelvis invid Eskilstuna.
Pyramidformer af en och idegran, den senare likväl föga
härdig, vore verkliga prydnader invid vägarna, men det är
förenadt med svårighet att uppdraga och skydda dem.
Professor H. Conwentz, nutidens främste förkämpe för
naturskydd, har i ett föredrag vid Baltiska ingenjörskongressen
i Malmö den 16 juli 1914 framhållit bland annat betydelsen
af att vid vägbyggnader bevara intressanta bergformationer,
klippor och erratiska block i vägplanets närhet. Då nya
vägar anläggas eller gamla omläggas, bör man, om så
erfordras för bevarandet af dylika föremål, gifva vägen en
böjning, hvilken ingalunda behöfver göra den sämre. Många
exempel skulle beträffande vårt land kunna anföras på hvad
man skulle kunnat vinna i naturskyddssyfte genom en dylik
ändring af vägplanet. Jag påminner mig bl. a. ett fall från
Bohuslän, då genom en mycket ringa afvikning från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
