Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ön Jungfrun i Vättern.
AF
C. LEMCHEN.
Den del af Vättern, vid hvilken städerna Motala och
Vadstena ligga, utgöres af en vid bukt, som vid mynningen har
en bredd af bortemot halfannan mil. Utanför denna ligger
en rad grund och holmar utgående från Lemunda udde i
norr och slutande i söder med Jungfrun, en liten ungefär
200 m. lång och 125 m. bred, kullrig klippholme, som
ligger på södra delen af en grundbank. Ångbåtsleden går
på afstånd, så att det är mycket sannolikt, att resenären
icke fäster någon vidare uppmärksamhet vid den lilla
obetydliga bergknallen, fastän sådana egentligen icke höra till
Vätterns fysionomi.
Men den som kommer så nära, att han någorlunda
tydligt kan se klippans beskaffenhet, kan omöjligen
underlåta att förundras. Berget ser nämligen ut som murresterna
i en mycket gammal ruin. Stora och små stenar, kantiga
och rundade ligga hopvräkta och inbäddade i en
sammanbindande massa, liknande gammalt grått murbruk. Rundt
stränderna hafva vågsvall och isgång tärt bort en del af
den sammanbindande massan, blottat de i densamma
inbäddade stenarna och bildat hålor och mer eller mindre
fullgångna små grottor. Allt bidrager att gifva ett originellt
utseende åt den lilla klippön, där den ligger omgifven af den i
hålorna bullrande strandbränningen och kringsvärmad af måsar
och andra simfåglar. Särskildt har den södra udden, som är
mest utsatt för sjöns åverkan, ett fantastiskt utseende — om
man kan säga så —, hvartill ett genomgående hål i berget
också bidrager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
