Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
vanligt helt närgånget flygande emot oss, står stilla i luften
med nedåtriktade, dallrande vingar och skriker ut sitt hetsiga:
»tjuf, tjuf!» — En anklagelse så tydlig och rakt på sak, att
den borde komma samvetet att vakna hos den mest
förhärdade okynnesskytt och äggplundrare. Ute på ett lågt grund
spatserar strandskatan eller »albroken» omkring i
strand-skvalpet. Med sin svarta och hvita fjäderdräkt, sina
rosafärgade ben och sin orangeröda näbb är hon utan gensägelse
en af de allra vackraste lefvande dekorationer
skärgårdslandskapet äger. — Ej underligt att hon i vissa trakter af
världen, såsom på Färöarna och Island, anses som en fullkomligt
oantastlig, för att icke säga helig fågel. En annan betydligt
mindre vadare visar en nästan enastående brist på skygghet,
där han går och söker efter smådjur bland stenarna på
klapperstranden. Hans dräkt är den mest brokiga man kan få se,
sammansatt af rödbrunt, svart och hvitt — »rosig», såsom
allmogen uttrycker sig. Och roskarl har också blifvit hans
officiella namn. I Stockholms skärgård hör man honom eljest
lika ofta kallas »tvetrick» påtagligen efter sitt läte. På ett
annat ställe ses ett par af större strandpiparen trippa omkring
på hällarna. — Och härmed ha vi lärt känna de vadarearter,
som mera allmänt träffas häckande i hafsbandet. Tyvärr synas
de aftaga i antal år efter år, och mer än två, högst tre par
af hvarje art träffas numera sällan eller aldrig inom en och
samma ögrupp.
Vi gå emellertid i land på Storskäret, från hvars
löfskogsklädda inre skallande gökrop, orrens porlande spel, koltrastens
smackande löpningar och löfsångarens kvitter ljuda oss
tillmötes. Det skulle vara nog så lockande att fördjupa sig i den
nylöfvade lustgårdens labyrinter, där de tidiga vårblommorna
först nu utvecklat sig i sin fulla prakt och häggen håller
på att slå ut. Men vårt ärende föranleder oss att under
vandringen på skäret i första hand ägna uppmärksamheten
åt strandområdena. Där får man gå sakta och varligt fram
för att icke skrämma de häckande ejderhönorna, där de ligga
spridda i bergskrefvor eller andra fördjupningar mellan
ljungmarkens tufvor eller krypenarnas täta mattor. Men vi må
vara aldrig så försiktiga, så skola vi ändock knappast undgå
att köra upp en eller annan åd från redet; ledsamt nog, ty
ingen vet, om icke äggen skola hinna kallna och ta skada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
