- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1916 /
113

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

113

börjat gå i land för att »bogöra». Eljest skulle vi helt säkert
träffa på deras reden här söderut på skäret, där stränderna
bli lägre och den vindstukade enmattan börjar öfvergå i låga
snår af al och rönn, vildapel, olvon och hägg, björnhallon
och »tistron» (svarta vinbär). — I sanning en härlig
sängkammare för häckande fåglar! — Sådan terräng brukar äfven
ibland uppsökas af prackhonan, spm dock vanligen föredrar
att lägga sina ägg i ett stengryt på någon mindre holme,
samt af en och annan gräsand. Äfven den sällsynta
stjärtanden skall, enligt hvad som berättas oss, ha häckat här
flera år å rad.

Några konstgjorda hålkar eller större ihåliga träd för
storskraken att häcka i finnas icke på skäret, hvadan
skräc-korna få bekväma sig till att bo på marken i bergsskrefvor
eller under rothvalf. Storskrakens rätta hemvist i skärgården
tyckes eljest vara de längre in belägna skogklädda öarna, där
han med förkärlek söker sig till sandiga vikar och sund med
låga klippstränder. Den hänsynslösa jakten med motorbåt
och strandägarnes uraktlåtenhet att uppsätta skrakhålkar ha
emellertid gjort, att den präktiga fågeln på senare tider
öfverallt märkbart aftagit i antal.

På Bodskäret, som fordom tydligen varit fullständigt
skildt från Storskäret men nu är sammanbundet med
detsamma genom ett smalt näs af hällar och stenar, är naturen
kargare till följd af det för östanvindarna mera exponerade
läget. Ett myrdrag, för stort för att kallas gropmosse men för
litet för att förtjäna benämningen hjortronmyr, utmynnar i en
af säf, rörflen, vattenklöfver, Iris m. m. omgifven permanent
regnvattensamling, en »bäck», såsom skärgårdsborna något
oegentligt uttrycka sig. Vi ha på långt håll iakttagit ett par
fåglar, som simma fram och åter i »bäcken». Med tillhjälp
af kikaren äro den lilla tofsprydda vigghanen och hans mindre
anspråksfullt utstyrda hona lätt igenkända. — »Vidjeänder»
är den i Stockholms skärgård vanliga benämningen på dessa
fåglar. — Om vi begåfvo oss dit och närmare undersökte
starrtufvorna och de torra säfruggarna i »bäckens»
omgifningar, skulle vi säkerligen träffa på deras rede med de
talrika grågröna äggen. I bästa grannsämja med viggen häckar
äfven hans nära släkting berganden eller »hvitbuken». Och
skulle, såsom ibland händer, ett eller annat par krickänder

Sveriges natur. 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:36:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1916/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free