Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
skärgårdsbor. Det är endast gammel-gubbarna som besitta
tillräcklig energi och tålamod för att hålla på med att sprita
dun. Och med dem kommer ejderdunsplockningen i
Stockholms skärgård troligen att försvinna. — Åtminstone ser det
för närvarande så ut.
Som äggröfvare har människan, såsom redan i
förbigående framhållits, en svår konkurrent i kråkan. Om det
möjligen kan råda olika meningar beträffande denna fågels
skadlighet eller nyttighet inne i landet, så finnes intet rum
för dylikt tvifvel, då det gäller den yttre skärgården. Under
vårtiden ser man om rnornarna kråkor i ändlösa tåg styra
kosan ut mot hafsbandet för att proviantera på de häckande
sjöfåglarnas bekostnad. Ja, det händer ej sällan, att kråkorna
öfverge sin vana att bygga i träd och lägga sina bon bland
enbuskar ute på skären för att ha riktigt nära till ejdrarnas
reden. Själf såg jag en gång ett par kråkor, som, efter att
länge och väl ha oroat och pinat en rufvande ejderhöna,
gjorde försök att rent af släpa henne ur redet. — Och dock lägga
skärgårdsborna sällan två strån i kors för att hålla efter kråkorna!
Af tjufskyttar träffar man i våra skärgårdar två skilda
kategorier. Den ena, mindre farliga, rekryteras af
sommargäster, sportseglare och motorbåtsfarare, som då de göra
strandhugg på ett skär, mera af tanklöshet och okynne än
i afsikt att göra illa, anställa skjutöfningar på de orädda
hvitfåglarna och vadarna eller göra sig skyldiga till annat
ohägn. Den andra, en rent brottslig typ, utgöres af individer,
som företaga långfärder genom skärgårdarna i uppsåt att idka
tjufskytte och äggplundring.
Som ett exempel på dylika sjöröfvares framfart må
berättas följande: Gamle gubben Anders Österberg, som, ehuru
snart 90-årig, under åtta månader af året ännu lefver en äkta
skärkarls lif ute på Stora Nassa, stod en dag i midten af maj
f. å. och sysslade nere vid sjöboden, då han fick höra
böss-skott knalla någonstädes ute bland kobbarna. Genom sin
stora marinkikare, med hvilken han brukar speja efter själ,
upptäckte han fyra med bössor beväpnade män, som, lastade
med byte, stodo färdiga att stiga i en motorbåt. Han skyndade
sig att varsko befälhafvaren för flottans signalstation på skäret,
mästerlotsen A. Skogh från Sandhamn, och så begaf man sig
ut för att om möjligt söka infånga tjufskyttarna. Detta lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
