Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
ligare femton iakttagna, ehuru icke häckande arter, däribland
den i vårt land ytterst sällan påträiTade rödgula grafanden
(Vulpanser rutilus).
Hvad beträffar antalet häckande arter torde fågelfaunan
på Gillöga, på ett eller annat undantag när, ännu vara
densamma som då ofvannämnda förteckning upprättades.
Däremot har individantalet under dessa tjugutvå år i hög grad
förminskats till följd af bristande skydd och ett hänsynslöst
bedrifvet skytte och äggande. Hvad som särskildt beredde
mig en ledsam öfverraskning, då jag i fjol somras besökte
denna pärla bland sjöfågelsskärgårdar, var att finna den för
alla Gillöga-farare välbekanta »Torrmulsborgen» på
Österskäret tom och öfvergifven af sina bebyggare, som ännu för
några år sedan utgjorde en ganska stor och lifskraftig koloni.
En knapp mil väster från Gillöga, närmare civilisationen
ligger Stora Nassa eller »Storskärgår’n», såsom det rätt
och slätt kallades, ända tilldess en signalstation för flottan för
femton—tjugu år sedan anlades där. Med sina talrika skär
och kobbar, enligt sägnen lika många som dagar i året —
en tradition som för öfrigt går igen beträffande många
skärgårdar — erbjuder Storskärgår’n de mest omväxlande
häckningsterränger för sjöfågel. För omkring en mansålder sedan
lär också fågellifvet där ha varit någonting storartadt så väl
till art- som individantal. Sköfling och misshushållning ha
emellertid länge härskat här i ännu mer utpräglade former
än på Gillöga, och resultatet har blifvit, att fågellifvet numera
gör ett tynande intryck. Ejderstammen t. ex. säges ha
nedgått till knappast hälften af hvad den var ännu för omkring
30 år sedan.
Ännu värre står det till på Ormskär, ett mindre skär
c:a en half mil nordost om Nassa med en präktig
utkiks-knuf och gigantiska blockmarker, påminnande om
sammanstörtade murar och kolonner i en gammal ruinstad. Där har
fordom varit godt om fågel af alla slag. Men skäret har
på senare tider utgjort så att säga en allmänning för
ägg-plundrare och andra skärgårdspirater, och förra sommaren
stod knappast ett lif att upptäcka på hela kobben.
Björkskär en mil sydväst och Källskär lika långt i
nordväst om Stora Nassa äro icke heller numera hvad de
kunde och borde vara i fråga om rikedom på sjöfågel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
