Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
I skymningen är det förnämligast som näktergalarne
underhålla de lustvandrande med full orkester. Hur många
par som här bygga och bo på sommarnöje, är svårt att säga.
Kanske antalet är mindre än man af de framvällande
ljudmassorna skulle vara frestad att tro. Näktergalen, som i
likhet med många andra tonkonstnärer är ofördragsam och
afundsjuk, eggas till en vansinnig täflan, då han hör sina
likar höja stämman. Om Paganini berättas det, att han
spelade, tills fiolsträngar brusto. Och näktergalen skriker sig
hes, under det han söker öfverrösta sin rival; det påstås till
och med, att en och annan spräckt röstorganet.
Att näktergalen, då han gjort sig riktigt hemmastadd i
en trakt, ej låter skrämma sig af larmande människoröster
eller annat buller, är bekant. Annorlunda ställer sig nog
saken, där han så att säga på försök slagit sig ned. Så t. ex.
häckade för några år sedan ett par vid Galgberget strax
utanför Visby, men de försvunno, som jag tror, efter två
somrar. Möjligen funno de, då de i boet förrättade sina
husliga sysslor, Visbybornas nyfikenhet alltför besvärande.
Det kan ock hända, att familjen omkom under flyttningen.
De faror, för hvilka dessa fåglar under sina färder till och
från södern råka ut, äro nämligen mycket stora, särskildt under
passagen öfver Italien, hvars innevånare anse det för fullt
honnett att nedlägga sångfåglar i milliontal årligen.
Om ock näktergalen spelar första fiolen i Öjá-orkestern,
är han ej den ende musikanten. Han har från täflans
synpunkt en icke ofarlig rival i sångtrasten, hvars enkla men
melodiska sång genom sin renhet af många skattas lika högt.
Såsom mera försynt tyckes emellertid trasten företrädesvis
hålla till i aflägsnare skogslundar. Under solklara dagar, då
nu nämnda sångare hålla sig tysta, är det bofinkar och ett
par Sylvia-arter, som låta höra sina drillar. Grönsiskor och
mesar spela en betydligt blygsammare roll. På hösten kan
man få se den vackra blåmesen och under vintern, i
synnerhet efter goda bär-år, snöskator, sidensvansar, koltrastar m. fi.
Under alla årstider utgör sålunda näktergalslunden en
tillflyktsort för talrika småfågelarter, hvilka i dess snår finna skydd
mot roffåglar. Måtte flera sådana fågelhem lämnas fria från
löftäkt och gallring. Det är, såsom professor Conwentz
framhållit, ett stort fel inom den moderna skogsvården att rödja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
