Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
"thors stenar", björkviks s:n,
SÖDERMANLAND
FÖRF. FOTO
ännu voro lösslitna,
och då den
bergsluttning, som nu är
söndersplittrad i hundrade
stycken, var förenad
med det hela. Långt
uppe i åkern ligger en
klippa lik dem, som
bredvid äro lösslitna.
En Jätte — så
säger traditionen —
som ridande fört dessa
stenar på hästryggen
och förföljd af en annan,
hastigt velat
undkom-.„ L ma, har här afskurit
taget och afvältat stenarne, en på hvardera sidan om vägen i
Linderån, som derigenom tagit ett annat lopp. Om någon af dem
här stupat är ovisst, men Necken tros i denna Borg hafva sin boning,
då han uppstigen ur det stora hafvet, besöker landtbygdens floder och
undervisar i musik. Han skall ock fordom här hafva slagit an ljufva
toner och låtit höra sitt harmoniska spel. Små motgångar skola
nattetid stundom träffa vandringsmannen och starka knallar, som böss-skott,
någon gång höras, hvarpå snabba väderilar med dån framsusa och då
kommer ofelbart regn. Berättaren log härvid och gaf dermed tillkänna
sin svaga tro på dylikt skrock, tilläggande att han blott anförde en
gammal, från man till man fortplantad sägn, utan att sjelf hafva
erfarit annat underbart, än knallar och brak i berget; hvaraf synes,
att allmogen, som genom dylika mysteriösa sagor från barnåren liksom
inviges i det underbara, väl vet skilja vidskepelse från sanning, och
numera fruktar ingen berggubbens dunder, ej heller dansar någon efter
Neckens spel.
Dessa stenar, belägna på ett sankt ställe liksom i djupa gölar,
hafva troligtvis genom en i djupet innestängd luft och eldfängda ämnen^
undergått våldsamma skakningar, hvarpå deras många remnor äro ett
bevis, och derigenom förorsakat de knallar, man der verkligen hört.
Med sina räta spalter, med sina träd omkring och ofvan, med vägen
midt emellan och med en å på sidan, bilda de en figur, som förtjente
aftecknas, och på stället likna de stora stenslott, som förvåna
vandraren, genom sin höjd, sina lodräta väggar och sin kolossala massa.
Vid den ena är ett mörkt buskage bredvid en stor remna, vid den
andra en lång grotta. Ofvanpå deras jemna, genom djupa remnor
styckade plan, öfverraskas man af en ljuf hissning och njuter, om sägn
tages till handledare, en stund af den underbara fornverlden, hvarunder
man på diktens vingar, i sällskap med Berggubben, kan framtränga till
naturens innersta gömmen och utforska dess hemligheter.»
Så beskrifver den gode pastorn i adertonhundratalets början detta
imponerande naturminne. Äfven vi, som i de väldiga stenblocken se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
