Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
bilder kommit till användning. För öfrigt lär det vara sörjdt för att,
då de åtta unga damerna i åttonde klassen med utgången af denna
termin sluta skolan, en annan klass kommer att träda i deras fotspår
och leda insamlingen.
Lärare och lärarinnor, som man sökt påverka till förmån för
insamlingen, ha ibland låtit förstå, att de först önska en detaljerad
utredning om hvartill penningarna skola användas, innan de kunna
uppmuntra sina elever att lämna bidrag. Till upplysning för dessa må
ännu en gång meddelas, att någon sådan detaljerad utredning ännu
icke föreligger men, då tiden därför anses vara inne, kommer att
verkställas af sakkunniga personer. Tills vidare kan endast hänvisas
till den framstående Tåkern-kännaren, läroverksadjunkten V. A. Engholms
uppsats i denna årsskrift, »Från Tåkern 1915», hvilken innehåller en
del goda uppslag i berörda hänseende.
T. H—L
Märkliga granträd i Sydsverige.
Göingebygdens skogar bestå till stor del af fur, björk, bok och
ek. Endast i de nordligare delarna förekommer granen mera allmänt,
utan att vara planterad. Öfver hufvud taget går gränsen norr om
Broby samt vidare österut mot Blekingegränsen med södra ändan af
sjön Immeln som gränspunkt. Inom detta nordliga område förekommer
emellertid granen mycket talrikt, ofta nående en afsevärd höjd och en
tjocklek, som fullt ut motsvarar den, som uppnås af tallen.
Om man viker af från den åt sydost från Broby gående
häradsvägen, kommer man inom kort till Lunnom, en by, som är belägen
synnerligen högt, så att man därifrån har en storartad utsikt öfver
den kringliggande bygden. Norrut härifrån åt Glimåkrahållet sträcker
sig ett skogsbälte på närmare en mil, utan att vare sig några byar eller
större gårdar förekomma. I dessa skogar är granen öfvervägande. I
södra utkanten af denna skog, som i dagligt tal af befolkningen kallas
»Lunnoms mark» förekommer några enstaka exemplar af slokgranen
(/. viminalis Sparrm.), som annars är mycket sällsynt i nordöstra
Skåne. Trots ifriga efterforskningar och förfrågningar på olika håll
har nämligen icke författaren kunnat få vetskap om dess förekomst på
andra håll därstädes.
Det var vid ett besök på platsen hösten 1914 som jag upptäckte
densamma. Utmed själfva skogskanten, i närheten af en åker, från
hvilken marken starkt sluttade mot norr, stod en större gran om cirka
4 decimeters genomskärning vid roten. På afstånd såg den ut som
en hängbjörk med refvor nedhängande från grenarna, öfver två meter
långa, en höll till och med närmare tre meter. Jag beslöt att anlita
en i närheten boende fotograf för att med kameran föreviga det vackra
trädet, som var ett särskildt typiskt exemplar af slokgran. Åtskilliga
omständigheter kommo emellertid emellan, så att det kom att dröja
därmed tills i början af december. Vid vår ankomst till platsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
