Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Lodjursfrågan.
Yttranden af domänstyrelsen och vetenskapsakademien.
Öfver den af Svenska Naturskyddsföreningens styrelse hos kungl.
maj:t gjorda framställningen om lodjurets skyddande mot utrotning (se
Sveriges natur 1915, sid. 183) ha yttranden nu afgifvits af
domänstyrelsen och vetenskapsakademien.
I domänstyrelsens yttrande framhålles till en början, att lodjuret
genom den nya jaktlagen erhållit ett visst skydd, i det att icke blott
skottpenningarna för dödande af lo afskaffats, utan det äfven blifvit
förbjudet att utan tillstånd af vederbörande jakträttsinnehafvare jaga lo på
annans mark. »Då emellertid fara för lodjurets utrotande möjligen kan
föreligga, har domänstyrelsen», såsom det heter i utlåtandet, »för sin
del intet att erinra emot att lodjuret genom särskilda ytterligare
bestämmelser beredes större skydd än för närvarande».
I detta syfte föreslår styrelsen, att kungl, majrt måtte föreslå
riksdagen dels sådan ändring af 4:e punkten i kungörelsen om
tillgodogörande af kronans jakträtt att lodjuret å statens mark icke längre får
skjutas af personalen vid jägeristaten utan kungl. maj:ts tillstånd, dels
ändring af § 2 i nationalparkslagen, afseende att, i likhet med hvad
som redan skett beträffande björnen, undantaga lodjuret från den
lapparna tillerkända jakträtten inom nationalparkerna.
Däremot vill domänstyrelsen icke vara med om att, såsom
Naturskyddsföreningen äfven föreslagit, utesluta lodjuret från jaktlagens
förteckning öfver s. k. skadliga djur.
Beträffande rätten att jaga lodjur på s. k. oafvittrad mark ofvan
odlingsgränsen anser sig domänstyrelsen f. n. icke böra föreslå någon
ändring, enär jaktlagens § 7, hvari denna rätt afhandlas, i en nära
framtid kommer att bli föremål för en allmän omredigering.
Domänstyrelsens yttrande åtföljes af de i förra årsskriften
refererade uttalandena af länsstyrelser, kronofogdar och öfverjägmästare samt
ett senare inkommet yttrande af k. bfhde i Norrbottens län, som utan
reservation tillstyrkt Naturskyddsföreningens framställning.
Vetenskapsakademien förordar bifall till Naturskyddsföreningens
framställning i hela dess utsträckning.
Akademien stöder sitt förord på ett yttrande af professorerna Hj.
Théel och Einar Lönnberg, som betona den öfverhängande faran för
lodjurets utrotande och påpeka, att kanske inom en ganska nära framtid
den minimala och vidt kringspridda stammens fortplantning helt och
hållet kommer att omöjliggöras.
Om i Sverige en stam af denna intressanta djurart med något hopp
om framgång skall kunna bevaras, måste större skydd beredas det fåtal
loar, som ännu finnas kvar. Bestämmelsen i gällande jaktlagstiftning
att utomstående personer ej ha rätt att utan särskildt tillstånd jaga lo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
