Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
af den ljusälskande Weymouthtallen (Pinus Strobus), som i
den åldriga alm- och askskogen bakom lasarettet föra en
ojämn kamp för lifvet i mörkret under de väldiga skogsjättarna.
Skulle det ej vara möjligt att få ett slut på dessa
planteringar? Det gäller här skyddandet af vår ståtligaste och
ursprungligaste sydsvenska löfskog, en af de sista större
lämningarna af en skogstyp, som en gång täckt betydliga delar af
Götaland, och pärlan bland alla den öländska naturens rika
skatter. Dessutom gäller det här ett lifsintresse för en växande
bad- och turistort; hvad ett uthuggande af ekskogen skulle betyda
för Borgholm som sådan är ju ej svårt att inse. Och
erfarenheten har tyvärr icke minst under de allra sista åren lärt, att man
verkligen, hur orimligt det än låter, måste räkna med en dylik
eventualitet. Emellertid borde ett afsättande af en del af
ekskogen som naturpark ingalunda vara någon omöjlighet, så
mycket mer som det ju här icke skulle bli frågan om något
dyrbart inlösande af enskild mark. Men här som öfverallt i
Sydsverige gäller den satsen, att skall något göras, måste det
göras snart. Medan i Norrlands vildmarker afsättas väldiga
nationalparker i områden, där på årtionden ingen verklig fara
kan tänkas hota, gå i våra kulturbygder våra oersättligaste
naturminnesmärken en allt snabbare undergång till mötes.
Bevarandet af ekskogen vid Borgholm är för närvarande
Ölands mest brännande naturskyddsfråga. Men den är
ingalunda den enda. Ett viktigt önskemål måste alltid bli
skyddandet af någon af de ännu i sitt ursprungliga skick
kvarlefvande lundarna af blandade löfträd. Här kan man tveka
mellan någon af lundresterna i Vickleby, Torslunda m. fi.
socknar på mellersta Öland. Den åldriga afvenboklunden
mellan Halltorp och Ekerum i Högsrums socken, en af Ölands
vackraste lundar, har tyvärr numera genom betning, röjning
och uthuggning förlorat en stor del af sin ursprungliga
karaktär. Här torde en gång ha stått Ölands väldigaste ekar, och
stubbar af kolossala dimensioner vittna ännu om hvad denna
skog fordom måste ha varit. Men ännu stå många
skogs-jättar ohuggna, ännu är afvenbokbeståndet lämnadt ganska
oskadadt, och om blott här ett område kunde bli afstängdt och
skyddadt, skulle det säkerligen ej dröja många år, förrän den
forna naturskogen left upp i all sin gamla rikedom och storhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
