Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
lång, glidande backe, som för ner i en undangömd däld.
Förändringen blir plötslig. Här förlorar stigen sig i en yppig
snårskog, tät som en djungel. Den höga, branta
södersluttningen beskuggas af alla ekarnas kronor, och ur marken porla
tvenne kristallklara källor fram. Platsen har fått det
betecknande namnet »Lunnelid» (lundernas lid).
FRÅN HASSELSNÅREN PÅ LUNNELID
FÖRF. FOTO JULI 1914
I botaniskt hänseende gör den skäl för benämningen
naturminne främst tack vare den utomordentligt rika och
högvuxna buskvegetation af hassel, som under ekarnas löfhvalf
betäcker hela sluttningen och som icke torde uppnå denna
täthet och höjd någonstädes i västra Sverige, knappast ens
på Kinnekulle.
Till följd af den starkt beskuggade marken är örtfloran
dock icke märkvärdig, och med undantag af vätterosen (Lathrea
squamaria), som skjuter upp ur de vissnade bladhögarna, är
det hufvudsakligast vårens allbekanta blommor, enkannerligen
blåsippan och gullvifvan, som trifvas här.
Det säger sig själft, att af fåglar är det löfängarnas
sångare, den gulbröstade (Hippolais) bland dem, samt spettarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
