Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Enligt benäget meddelande af ägaren, grefve Magnus Brahe,
afser underskriften med säkerhet riksdrotsen grefve Per Brahe
d. ä., Gustaf Vasas egen systerson, svåger och samtida
(f. 1520 f 1590), och ej hans sonson Per Brahe d. y., som
likaledes var riksdrots (f 1680). Härigenom förstärkes
naturligtvis i högsta grad intygets visshet. Beträffande tiden
för ekens planterande antages enligt samma källa, att Gustaf
Vasa planterat den under den tid han tillbragt hos sin syster
Margareta Vasa till Rydboholm, som var gift med den i
Stockholms blodbad halshuggne Joakim Brahe, i hvars släkts ägo
godset allt sedan denna tid befunnit sig liksom sålunda också
detta dyrbara lefvande minne af gamle kung Gösta.
Som bekant har man nyligen l på goda grunder velat göra
gällande, att Gustaf Vasa, som i sin ungdom skref sig till
fädernegodset Rydboholm, äfven skulle vara född på denna
gård. Det är sålunda möjligt, att han redan i sin barndom
kunnat plantera trädet här. I alla händelser kan man
emellertid med ganska stor sannolikhet fastställa dess ålder till
omkring 400 år, en omständighet, som är af ett visst intresse,
då man endast sällan är i tillfälle att med säkerhet bestämma
en gammal eks ålder i lefvande tillstånd och ej heller alltid
efter fällningen, då den ju ofta är ihålig.
Denna ek mäter vid brösthöjd 5.7 meter i omkrets och
har en kraftig hufvudstam, som högre upp utsänder en
väldig sidogren. Som denna något skilt sig från
hufvudstammen, är den genom ett stort järnband förbunden med
densamma. En annan stor sidogren, som utgått ungefär på
samma höjd som den nyssnämnda, har brutits af, men det
uppkomna hålet har täckts af en järnplåt. Att trädet länge,
befunnit sig i detta tillstånd synes framgå däraf, att redan
konung Karl XIV Johan vid sitt besök på Rydboholm 1834
(se nedan) — om man vågar tro Crusenstolpes2 berättelse
härom — »liknade jernbanden och bleckplåtarna på det
konungsliga trädet vid ärorika ärr på en hjeltes bröst». Att
däremot, såsom nämnda författare velat göra troligt, eken
redan vid denna tidpunkt varit försedd med »hundratals
jernplåtar» synes minst sagdt öfverdrifvet, då förf. till denna
uppsats vid sina två besök på platsen aldrig kunnat upp-
1 Jfr N. Edén, Hist. tidskr. 1914.
2 M. J. Crusenstolpe, Karl Johan och svenskarne. D. IV, sid. 248.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
