Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
förena sig i den önskan, att detta grymma och blindt verkande
fångstsätt icke måtte vinna spridning i vårt land utan att det
snarast möjligt måtte blifva i lag förbjudet.
I Svenska Naturskyddsföreningens yttrande rörande
roffågels-motionen (se årsskriften 1916, sid. 158) framhölls bl. a. det
önskvärda i att den föreslagna skyddsutredningen komme att
omfatta äfven andra fåglar än roffåglarna. Detta önskemål
har, glädjande nog, också blifvit beaktadt i riksdagsskrifvelsen,
och det torde därför vara på sin plats att här i all hast
hålla en liten revy med de öfriga ordningarna af vår
fågelfauna för att se till dels hvilka hittills icke skyddade arter
som kunna vara i behof af fridlysning, dels hvilka bland de
redan fridlysta som böra komma i åtnjutande af utsträckt
skydd.
Den på internationell väg tillkomna kungörelsen angående
för jordbruket nyttiga fåglar blef redan i sin första edition
af 1905 föremål för skarp kritik från sakkunnigt håll, och
de ändringar och lappningar, den sedan gång på gång
underkastats, ha knappast gjort den mera tillfredsställande ur
naturskyddssynpunkt. Vid utarbetandet af kungörelsen har
visserligen hänsyn tagits dels till fåglarnas nytta för jordbruket,
dels till deras mer eller mindre hotade existens. Men ingen
af dessa båda principer har blifvit fullt och konsekvent
genomförd.
Bland de i förordningen upptagna skärrfåglarna finner man
sålunda tre arter, hvilka synas så starkt hotade till sitt
fortbestånd, att de, om ej för annat så för principens skull,
borde vara fridlysta, icke som nu 1 mars — 15 sept.,
utan hela året om. Jag menar blåkråkan, St. Gertruds
praktfulla fågel, som ännu för en mansålder sedan var
jämförelsevis allmän i de sydligare delarna af landet upp till Stockholm
och än längre norrut, men som numera endast träffas på
några få lokaler företrädesvis i Skåne, härfågeln, krigets
hjälmprydda förebud, hvars varnande »opp, opp!» fordom genljöd
litet hvarstädes i de svenska ekskogarna, men som i våra
dagar blifvit lika starkt decimerad och undanträngd som
blåkråkan, samt den lilla, i exotiskt färgskimrande dräkt smyckade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
