- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1917 /
132

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

denna regel, så bör det gälla den lilla vackra turturdufvan,
af hvilken talrika fynd gjorts på senare tider och om hvilken
man har skäl misstänka, att hon åtminstone tidvis häckat
inom landet.

Skogsträdens skyddsandar, de flitiga hackspettarna, och
några bland våra övervintrande småfåglar, framförallt de så
utomordentligt nyttiga mesarna samt nötväckan, trädkryparen,
stjärtmesen, kungsfågeln och gärdsmygen kunde nog äfven de
vara förtjänta af att blifva fridlysta året om, liksom
förhållandet är inom hela tyska riket. Fråga är dock, huruvida
dessa fåglar hos oss äro utsatta för sådan förföljelse, att en
totalfridlysning kan vara af behofvet påkallad. — Och längre
än hvad behofvet kräfver böra vi ju icke gå i fråga om
fridlysningar. — Hvad åter beträffar flyttfåglarna inom
tättingarnas ordning torde väl den fridlysning 1 mars—15 sept.,
de redan nu åtnjuta, få anses liktydig med totalskydd. Endast
för den sällsyntaste bland dem, den praktfulla sommargyllingen,
bör kanske stadgas fridlysning året om af samma skäl, som
anförts beträffande blåkråka, härfågel och kungsfiskare.

Den vackra och intressanta nötkråkan, hvars uppträdande
som häckfågel i Sverige fortfarande är hölj dt i ett visst
dunkel men som icke desto mindre är välbekant för alla
fågelvänner genom de invasioner, hon periodvis företager öster
ifrån, borde icke lämnas utan allt skydd. För att nu icke
tala om korpen, Odins fågel, den sluge och tokrolige
fabelhjälten, som, från att ännu under midten af förra
århundradet har varit en i de flesta landsdelar ganska vanlig
företeelse, af svårförklarlig anledning blivit ytterligt sällsynt öfver
hela Sverige med undantag af Bohuslänska kusten, Gotland
och vissa lappmarkstrakter. — Något som dock icke hindrar,
att han fortfarande figurerar i den ominösa förteckningen
öfver skadliga djur. — Trastarna lifnära sig om sommaren
så godt som uteslutande af skadliga insekter och borde väl
därför vara fridlysta såsom nyttiga för jordbruket. En bland
dem, taltrasten, hör ju dessutom till de af gammalt så godt
som okränkbara inom vår fågelvärld. Hämplingen borde
väl ha blifvit ihågkommen lika väl som steglitsen och
siskorna, och grönfinken likaväl som bofinken. Stenknäcken
hvars utbredningsområde i Sverige är inskränkt till våra
sydligaste provinser, förtjänar tvifvelsutan skyddas på grund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:36:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1917/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free