Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
behöfvas ej mer — alltså bort med dem! Förr i tiden var det
annorlunda: korgpilen (Salix viminalis) behöfdes till allehanda
flätningsarbe-ten och såsom »täckekäppar» till halmtaken; hvitpilen (Salix alba)
användes till »viror» och som »bakeris» vid bakningen i hemmen
o. s. v. — De, som nu för tiden våga höja sin röst för pilvallarnas
bevarande, göra det från helt andra synpunkter — både praktiska och
ideella. Pilvallarna kunna användas till kreatursbete, de tjäna att binda
fuktigheten, om våren äro de blommande pilarna utmärkta som
honungs-och frömjölsblommor för bina o. s. v. Och så kommer till sist:
naturskyddssynpunkten. De gamla pilträden ge åt landskapet sin säregna
karaktär, som blifvit ett med dess kultur — en landskapstafla eller en
skildring, en dikt från Söderslätt kan knappast tänkas utan gamla
knotiga pilträn som ge den egendomliga lokalprägeln åt det hela. Och
för naturvännen äro de gamla pilvallarna af särskildt intresse: här har
en stor del af den ursprungliga vegetationen sin sista tillflyktsort. På
vallarna växa t. ex. väddklint, på hvars rötter den sällsynta snyltroten
Orobanche major parasiterar; andra mera märkliga arter, som
förekomma på pilvallarna äro: Senecio erucifolius, Falcaria sioides, Silaus
selinoides, Ajuga genevensis, Picris hieracioides m. fl. I vallgroparna
finnas dessutom ofta nog sällsynta Rumex- och Epilobium-hybrider. På*
de gamla pilträden finner man uppe i trädkronorna såsom gäster flera
intressanta epifyter (af fanerogamer och ormbunkar); så omnämner
Wittrock (i »Om den högre epifytvegetationen i Sverige») ej mindre
än 29 arter växande på hvitpil och 21 arter på skörpil (Salix fragilis).
Den största hos oss kända epifytiska rönnen (4 m. hög, mea en
stamdiameter af 4 cm.) är af prof. Murbeck funnen vid Arendala (nära
Lund), växande på skörpil. Björken är t. o. m. funnen som epifyt
växande på en gammal stympad vägpil. Af en svampforskare har jag
hört uppgifvas, att en ytterst sällsynt ticka (Polyporus picipes) endast
är funnen på pilträn i Skåne. — Ej blott åtskilliga intressanta växter
ha sitt tillhåll på pilvallarna; här ha också vissa småfåglar sina
häckplatser. På den trädfattiga slätten skulle de ha svårt att finna
lämpliga boplatser, om pilvallarna helt och hållet försvunne.
Till sist vill jag på det lifligaste instämma i följande maning af en
skånsk naturforskare (Robert Larsson): »Låt de återstående pilvallarna
vara kvar! Söderslätt blir icke längre helt och fullt Söderslätt, om
också dessa skola jämnas med marken. — Låt ej förödelsen bli
fullständig!»
V. N—d.
Blommande murgröna på Öland.
Såsom en liten komplettering till byråchefen Örtenblads uppsats i
denna tidskrift (årg. 1915) Om murgrönans förekomst i Sverige önskar
jag meddela ett par uppgifter, som möjligen kunna vara af intresse.
När jag år 1908 tjänstgjorde i Böda å Ölands revir, anträffade jag
å kronoparkens fjärde block några stycken trådformiga exemplar af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
