Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
liksom ängsblommornas otaliga skiftningar blifva fattigare. Till denna
utrotning bidrager i hög grad växternas bortförande med rötterna, dels
för salubjudning, dels också genom oförståndig afplockning af dem som
»plockar blommor». (Växtsamlares nit för sitt herbarium kunde hvad
rottagningen angår äfven behöfva inskränkas.) I en artikel med titeln
»Det angelägnaste naturskyddet» har intendenten för riksmuseets
botaniska afdelning professor C. A. M. Lindman i Svenska
Naturskyddsföreningens årsskrift 1913 gått till strid mot blommornas utrotande i
Stockholmstrakten. Han anser, att saluföring af blåsippor, uppgräfda
med jordstam, borde förbjudas samt likaledes af växter sådana som
backsippan (Pulsatilla vulgaris) vätterosen (Lathrœa sqaamaria), Adam
och Eva (Orchis sambusina), linnéan och andra växter i refvor.
Detsamma synes mig också böra gälla gullvifvan och flera andra.
För att förhindra, att växtlifvets naturliga ymnighet försvinner genom
att man öfverallt får plocka blommor, borde Stockholms stad gå i
spetsen för att skydda vissa blomsterrika partier af skogs-, hag- och
ängsmark. Man kan tänka sig detta så, att dessa partier inhägnades
med en låg liten skiljelinje eller en landtlig gärdesgård och att vid
ingångarna till dessa små naturparker, anslag funnes med förbud att
i dessa parker plocka blommor. Men för öfrigt skulle naturligtvis
blomsterplockning vara fri för allmänheten liksom tillförene.
Genom anslag icke blott i de närmaste backarna, utan så långt
stadens ägor räckte, borde allmänheten bevekande erinras om det
nödvändiga i att skydda naturen för nedskräpning. I Strängnäs t. ex. å
stadens naturpark Långberget hafva sådana anslag gjort god verkan,
kanske har därtill bidragit att man gifvit dem en tilltalande form.
Vissa sällsyntare arter blommor eller buskväxter borde dessutom
fridlysas enligt lagen om naturskydd, och borde stadens myndigheter i
denna angelägenhet liksom för bestämmande af de partier, där
blomsterplockning ej bör få ske, samt af de blommor, hvilka icke borde få
saluföras med rot, begära utredning af Svenska Naturkyddsföreningen
och andra sakkunniga.
Hvad renhållningen af backmarken angår synes Stockholms stad
ännu icke gjort tillräckligt däråt. Innan ännu befolkningen fått ögonen
öppna för det egna intresset att icke skräpa ned naturen, måste staden
ålägga sig kostnader för plockning af papper och dyl., så att resultatet
blir det effektivast möjliga. Kronans skogar äro ju numera betydligt
mera tilltalande än förut, sedan renhållning införts i rätt stor utsträckning.
På grund af hvad ofvan anförts får jag hemställa, att renhållningen
inom Stockholms stads landtegendomars skogs- och hagmark verkställes
så effektivt som möjligt och att lämpligt formulerade anslag angående
naturskydd uppsättas; att utredning genom sakkunniga blir verkställd
på hvad sätt och till hvad utsträckning dels förbud inom Stockholms
stad skall kunna införas för saluhållning af växter med rot, dels
angående förbud för blomsterplockning inom till naturparker afsatta vissa
partier af stadens hag-, ängs- och skogsmark, dels rörande fridlysning
af vissa sällsyntare blommor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
