Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
vegetationen, så innehåller äfven denna punkt ett riktigt moment. A
de ställen, där såväl ståndskogen som underskogen bortförts, är
nämligen örtvegetationen fortfarande utomordentligt rik. Såsom hvar och en
kunnat vänta, har den dock en väsentligt annan sammansättning, i
det den redan nu innehåller dels vidsträckta djunglar af bränn-nässlor,
som med fruktansvärd hast utbreda sig och kväfva allt därunder
befintligt, dels täta kolonier af höga gräs och Rumex-arter samt i öfrigt till
hufvudsaklig del består af sammanhängande snår af Geum urbanum
jämte snärj-måra dels af all annan lägre örtväxt förkväfvande mattor
utaf Aegopodium podagraria. Sådan är den örtvegetation, som
domänstyrelsen velat identifiera med den ’typiska floran* eller i hvarje fall
anser god nog såsom ersättning för denna.»
Yttrandet slutar med en hemställan att vetenskapsakademien hos
k. mt. ville göra framställning därom att Dalby hages Söderskog måtte
afsättas till nationalpark samt att domänstyrelsen måtte anbefallas att
omedelbart inställa där pågående skogsafverkning.
Afverkningen tills vidare inställd på yrkande af vetenskapsakademien.
Sedan vetenskapsakademien på tillstyrkan af sin
naturskyddskommitté afgifvit ett yttrande i öfverensstämmelse med professor Murbecks
hemställan, beslöt k. mt. att i afvaktan på ärendets slutliga afgörande
låta inställa all afverkning i Dalby hage.
Och på denna punkt står fortfarande, då detta skrifves, den viktiga
frågan om skyddande af den sista återstoden af den forntida
blandskogen på det skånska slättlandet.
De gamla jättegranarna i Grinneröd.
Genom riksdagsman Joh. Larsson i Presstorp fick föreningens styrelse
i somras mottaga följande skrifvelse, som i all sin trohjärtade enkelhet
vittnar om den naturkärlek och pietetskänsla, man ännu då och då
finner hos våra allmogemän af gamla stammen.
»Å min egendom l/± mantal Backa i Grinneröds socken, Bohuslän»,
så lyder skrifvelsen, »står vid allmänna landsvägen, som går mellan
Uddevalla och Kungälf, en stor gammal gran, hvilken, ehuru marken
där den växer längesedan blifvit odlad, har skyddats af mig och mina
förfäder, och är jag nu 80 år. Nämnda gran är en verklig prydnad,
i ty att den är hög och mycket yfvig och har så tätt med grenar, att
under densamma förvaras grindar och redskap, som stå där som
under ett tak.
Jag skulle önska, att granen genom Eder blefve fridlyst, så att den
efter min död finge stå kvar; ty jag har inga bröstarfvingar, som kunna
öfvertaga hemmanet, och antagligen finnes icke mera någon så stor
gran här i länet, åtminstone ej invid allmän landsväg.
Backa pr Grinneröd den 1 juni 1916. LE. Peterson.
Sveriges Natur 1917. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
