Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora lappländska nationalparker, som riksdagen för nio år
sedan beslöt att afskilja och bevara såsom oafytterliga
»testamentsgåfvor» åt svenska folket. Våra skogsmän tala
redan med berättigad stolthet om att det icke kommer att
dröja många år, förrän Sveriges omätliga kronoskogar skola
vara fullständigt genomhuggna och lagda under kultur, och
äfven sådana statsskogar, som på grund af sin beskaffenhet
och läge synts så godt som förutbestämda att bevaras såsom
naturparker, ha på senare tider exploaterats i allt större
utsträckning. De af bränslebristen nödvändiggjorda stora
vedafverkningarna ha gifvetvis också, trots de bemödanden som
gjorts att undvika onödig sköfling, medfört mycken ödeläggelse
af förut oberörd natur, särskildt hvad beträffar äldre, sparade
bestånd af ädla löfträd.
Men icke nog med dessa mer eller mindre oundvikliga offer
åt den materiella utvecklingen och det tillfälliga nödläget.
Det ohejdade förvärfsbegär och den förflackning och förvildning
i det allmänna tänkesättet, som gripit omkring sig under
kristiden, utgöra en ännu större och mera påtaglig fara för vårt
lands natur och naturskönhet.
Hvad skall man t. ex. säga om en bottenrik församling
nere på den skoglösa Söderslätt, som under intryck af
bränslebristen— fullt upp med bränntorf lär dock finnas inom orten
— utan några betänkligheter låter hugga ned socknens och hela
traktens stolthet, en härlig kyrkoallé af månghundraåriga lindar!
Aldrig har egendomskrämeriet och den i samband därmed
stående skogssköflingen florerat värre än nu. — Få äro
de jordägare som, då frestelsen kommer på, förbli okänsliga
för klangen af guldet i jobbarens fickor. — Gamla herresäten
och gårdar, där skogen och naturen i öfrigt under
generationer pietetsfullt aktats och vårdats, börja gå ur hand i
hand, och hvad den förste köparen till äfventyrs lämnar kvar,
tages af den andre eller tredje, tilldess egendomen blifvit
utplundrad på allt hvad naturtillgångar heter.
För våra dagars egendomskrämare är öfver hufvud taget
ingenting heligt. Sällan nöjer han sig med att hugga skogen,
hagen och löfängen intill sista pinnen. Åldriga vårdträd
»med grenar som till himlen höjas,
med rötter i de dödas land»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
