- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1918 /
26

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

Films finnas i mycket god kvalitet, och äro utan jämförelse
bekvämast att medföra. Däremot kan man i de flesta fall ej
med dem ställa in på visirskifva utan är hänvisad till att
lita på de vanligen ganska opålitliga sökarna. Dessutom är
deras framkallning och kopiering mera besvärlig och osäker
än plåtars.

Negativpapperets största förtjänst är dess billighet.
Resultaten blifva däremot ej så goda; det finnes ej med färgkänslig
emulsion, och vid kopieringen störes man alltid, mer eller
mindre, af papperets korn. Det torde därför hafva sin bästa
användning, om det gäller att för katalogisering 1. dyl. afbilda
ett stort antal föremål och hufvudvikten ligger på att
identifiera dem. I sådant fall kan man t. o. m. underlåta att
kopiera och blott taga negativ, event. på vanligt
bromidpapper.

Valet kommer således i de flesta fall att stå mellan films
och plåtar och utgången att bero på, om bekvämlighet eller
något bättre resultat är viktigast.

I hvarje fall är det emellertid aldrig skadligt, i regel
däremot en vinst att använda färgkänslig emulsion. Dock bör
man ihågkomma, att dess fördelar aldrig komma till sin rätt,
om man ej använder gulskifva. Utan sådan giva de ej sämre,
men ej heller mycket bättre resultat än vanliga plåtar.

Afsikten med fotografering är ju att därmed erhålla
varaktiga dokument. För att detta skall förverkligas, är det af
vikt att välja lämpliga kopieringsmetoder; skilda sådana gifva
nämligen kopior af ganska olika hållbarhet.

Säkrast äro i detta hänseende äkta platinabilder (icke
platina-tonade!) och med säkra färger framställda pigmentkopior.
Båda dessa metoder äro dock så pass besvärliga och dyrbara,
att de ej torde komma i fråga. Man får hålla sig till
silfverbilderna.

Af dessa har man två hufvudtyper: de utkopierade och de
framkallade. De förra kunna framställas tonade med guld,
med platina eller med båda, tonfixerade eller på senare tiden,
utan tonbad (själftonande papper).

Tonade bilder äro alltid mer eller mindre osäkra, såvida
de ej framställts med synnerlig omsorg. Bäst torde af dem
varå de med endera guld eller platina tonade — de med
kombinerad toning äro mest opålitliga. Särskildt bör påpekas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1918/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free