Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
som var 6 meter högt, hålla 1 meter öfver marken 102 cm. i
omkrets. Det andra exemplaret, hvars krona en vinter för åtskilliga år
sedan blef förstörd af i densamma hopad snö, mätte kring stammen på
1 meters höjd Öfver marken 122 cm. i omfång.
Det återstående trädet, hvilket är 8 meter högt, bär en vacker,
konisk krona, som mot basen mäter 5 meter i diameter. Dess 1.4 6
meter höga kronstam höll vid rothalsen år 1889 1.4 0 meter, 1906
1.43 och 1911 1.5 m. samt vid en höjd af 108 cm. 1.4 4 m. i omkrets.
Förflytta vi oss till norra delen af Dalsland, till Laxarby och
Ärtemarks socknar, träffa vi först på högra sidan om landsvägen, som
leder från Bengtsfors till Skåpafors, strax öster om Bengtsfors
elektrokemiska fabrik, en veritabel mattgran. Framträdande ur en springa i
berget, slingra sig några 3 — 5 centimeter tjocka stammar, hvilka
slutligen upplösa sig i en mängd grenar och kvistar, utefter marken på
en yta af omkring 40 kvadratmeter.
Under de 14 år, som författaren varit i tillfälle att iakttaga denna
gran, har den utbredt sig allt mera, hvarjämte en del af grenspetsarna
från år 1913 synas vilja skjuta i höjden och bilda själfständiga träd.
Fortsätta vi vägen framåt till Skåpafors fabrik i Laxarby socken,
finna vi, just då fabriksbyggnaderna skymta fram bland träden, till
vänster om vägen en bland Dalslands väldigaste granar. Det är
emellertid icke hufvudarten utan den vackra varieteten häng- eller slokgranen
(Picea excelsa f. virninalis Sparrm.). Det majestätiska trädet, hvars
höjd torde kunna uppskattas till mellan 35 och 40 meter, har en
mycket vacker, rak stam, som år 1917 mätte vid marken 2.4 8 meter,
och på 1.5 meters höjd 2.o6 meter i omkrets. Kronan vidtager
omkring 4 — 5 meter öfver marken och utgöres numera, sedan själfva
toppen för några år sedan under ett oväder afbröts till några meters
längd, af långa, vinkelrätt utstående hufvudgrenar, hvilka icke alternera
med hvarandra, utan äro radvis ordnade längs stammen. Smågrenarna
hafva den för denna varietet utmärkande, lodrätt nedhängande
ställningen, på de nedersta hufvudgrenarna mätande 1 — 2 meter i
längd.
Med förbigående af flera andra mer eller mindre »rena» varieteter
i dessa trakter både af gran och tall, för hvilka framlidne professor
V. B. Wittrock mycket intresserade sig. stanna vi till sist vid
ormgranen (Picea excelsa f. virgata Jacqu.), hvilken träffas på åtskilliga ställen
i norra Dalsland, såsom vid Bengtsfors och Hedalen i Ärtemarks
socken, Näs i Håbols socken, Skröfva i Laxarby och vid Fiolanda i
Torrskogs socken samt vid Kvarndalen i Örs socken. Denna granform
åtnjöt fordom bland allmogen mycket anseende som läkedomsväxt.
»Dels användes afkok på dess kvistar till bad mot engelska sjukan,
af de gamla dalborna kallad valken, dels nyttjades de färska grenarna
som medel mot rygg- oci ledvärk För den sistnämnda åkomman
bars någon tid en kvist med tre »leder» virad kring den sjuka
kruppsdelen, och vid värk i ryggen anbragtes närmast denna dylika kvistar,
fasthållna medelst snodder af ullgarn. En soldat i Dalsland vid namn
Olof Björn, som lefde mellan åren 1784 och 1864, omtalas ännu för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
