Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för alla tider skall bevaras i sitt ursprungliga skick utan
ingrepp från människans sida». Det torde ej vara förmätet
påstå, att detta uttalande verkat i viss mån prejudicerande
på hela vår nationalparksförvaltning.
Vid en mängd tillfällen har styrelsen haft att yttra sig om
remisser i naturskyddsärenden. De viktigaste och mesta av
dessa gå som bekant till Kungl. Vetenskapsakademien, som
här haft ett omfattande och maktpåliggande uppdrag. Men
i många fall ha även vår styrelses svar och åtgöranden med
anledning av remisserna haft sitt bestämda inflytande. Och
givetvis ha vi på eget initiativ med eller utan rapporter från
ombud, föreningsmedlemmar eller andra intresserade fått
diverse skyddsåtgärder i gång. Årsberättelserna uppräkna ett
om man så vill ståtligt tal. Jag tvekar emellertid ej att
tillstå, att en detaljerad värdesättning av denna del av vårt
arbete, det direkta skyddet av naturminnen, som hotas av
undergång, skulle utfalla mycket nedslående. Resultaten stå
icke i ett tillfredsställande förhållande till det skriande
behovet och till den förstörelse av oersättliga naturtyper, som
vi maktlösa måste bevittna.
Det är egendomligt att konstatera, huru bland
allmänheten ett alldeles annat betraktelsesätt gör sig gällande.
Ingenting är vanligare, än att man håller som självklart,
att sedan en hotande naturminnesvandalisering anmälts hos
Svenska Naturskyddsföreningen, är saken klar. Denna
förening har nämligen, menar man, ej blott intresse för saken
utan även makt och framför allt penningresurser för att ställa
allt i ordning och för att åstadkomma ett effektivt skydd.
Den psykologiska bakgrunden till detta betraktelsesätt är
ej så alldeles lätt att finna. Det visserligen ganska stora,
men i förhållande till Sveriges utsträckning försvinnande
antalet fridlysningar, bakom vilka man skönjer föreningens hand,
kan knappast vara orsaken. Snarare då föredragen och de
ytterst talrika pressnotiserna om naturskydd samt årtiondets
högst betydliga naturskyddslitteratur. Vi påminna endast
om standardverken inom densamma, för vilka vi stå i
tacksamhetsskuld hos Paul Rosenius, Bengt Berg och
Karl-Erik Forsslund.
Nå, hur står det då i själva verket till med våra resurser?
För de föreningsmedlemmar, som kastat en närmare blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
