Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Endast denna sandvall och de två kullarna och området
närmast däromkring ge nu för tiden intryck av verkligt
flygsandsfält. Den övriga ytan är ganska tätt beströdd med
större eller mindre stenblock, och i fältets sydvästra del går
urberget i dagen. Mellan stenarna är sanden till allra största
delen bunden av mossor, som växa i små tuvor på och
mellan blocken. Där sanden är täckt av mossa, ha
tallplantorna lyckats slå rot. Kring de stora stenarna ha enarna
med förkärlek bitit sig fast och stå tätt slutna i klungor,
talrikast på den östra delen av Sanden. Marken är flerstädes
hård och fast och på somliga ställen något lerhaltig. Där
har den torkat och spruckit i rätt bestämda mönster, till
formen något påminnande om fjällen på ett ormhuvud. Här
och där och talrikast i svackorna stå tuvor med gult,
förtorkat gräs, och även ljung har kloat sig fast i skydd av och
omkring de stora stenblocken. En del lövträd ha också
lyckats slå rot, men under de hårda villkoren ha de oftast
mist sin vanliga skapnad och blivit låga och krypande. Några
förtorkade Hattsvampar synas också. Bakom varje tuva och
varje sten ligger en liten driva av fm sand.
Under en solig sommardag kan sanden bliva så het, att
man endast i besittning av ett visst hjältemod eller tjocka
skosulor kan våga sig ut på den.
Djurlivet måste givetvis vara synnerligen fattigt i en så
steril trakt, och vid första påseendet tycks myror och getingar
vara de enda levande varelserna. Härslag och rådjursspår
korsa emellertid Sanden.
Enligt Wibeck är Sanden en gammal strandbildning vid
Bolmen, och för detta påstående har han ett sådant stöd som
professor G. de Geer. Genom förskjutning av strandlinjen
och en landhöjning, som varit störst vid sjöns norra ända,
har landet där torrlagts. Rikligt med svämsand torde ha
ditförts av Storån.
Angående själva flygsandsfältets uppkomst tillåter jag mig
citera Wibecks förklaring. Han skriver:
»I närheten av de förut omnämnda polarna har — —
sanden drivit undan och blottat, vad som i förstone syntes
vara en mörkt brunfärgad klippgrund, men som befanns vara
ett kompakt och sammanhängande ortstenslager. I hur stor
utsträckning dylika lager äro tillfinnandes å det nu sandtäckta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
