Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
häckfågel från Skåne, den bruna kärrhökens starka tillbakagång
äro de sorgliga följderna av bristande hänsyn mot naturen.
Andra omständigheter, som ej bero på människan, verka
ofta på lika olyckligt sätt. Blåkråkan torde väsentligen
fördrivits av kajan, som tagit alla för den förra användbara
boträd (ihåliga gamla ekar) i anspråk. Skärfläckan har
försvunnit från Ölands södra udde, ej så mycket på grund av
skytte eller äggsamlande som på grund av att enastående
högvatten och svår isgång fördärvade de tångbankar, där hon höll
till och fann sin näring och trevnad.
Låtom oss emellertid lämna den sorgliga bild, som
tillbakagången i vår fågelvärld företer, och i stället syssla med
den ökning, som dess bättre även kan antecknas.
Innan vi gå närmare in härpå, är det skäl att framhålla
de invandringsvägar, längs vilka vårt land efter istiden
mottagit sin djur- och sin växtvärld. Dels har denna kommit
från söder över Danmark och Skåne. Den vägen torde
huvudmassan av de levande varelser, som bebo vårt land,
invandrat, liksom vi väl även säkert kunna antaga, att vår
svenska folkstam kommit längs densamma. Dels ha vi en
nordöstlig invandringsväg över Finland och norr om
Bottniska viken. Den vägen har spelat och spelar ännu en viktig
roll. Man anser, att granen och renen samt bland vår
befolkning lapparna följt densamma. Utom dessa huvudvägar
ha vi säkerligen även fått en del fåglar österifrån över
Östersjön. Därom emellertid mer längre fram.
När det gäller att utreda de förändringar, som ägt rum i
vår fågelvärld under den senaste tiden, är det naturligtvis
våra större handböcker, faunorna, som utgöra källorna. Kort
efter mitten av det förra århundradet utkommo på detta
område betydande arbeten. Sven Nilssons Skandinaviens fauna,
3:e uppl., fåglarna 1858 samt Carl J. Sundevalls Svenska
fåglarna, som började utgivas 1856 och 1862 förts fram t. o. m.
skärfläckan, samt efter 1883 fortsattes av J. G. H. Kinberg.
Nilssons och Sundevalls arbeten ge en god och tvivelsutan
i stora drag tillförlitlig, bra nog fullständig bild av de svenska
Sveriges natur. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
