Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
I västra Sverige hade han ingen fast stad norr om Hallandsås.
Före 1898 var han bofast även i södra Halland samt enligt
Lundborgs iakttagelser i Östergötlands skärgård och på
Omberg- (1897). Sedan har han spritt sig norrut ehuru ännu
endast sparsamt. Från trakten av Tåkern föreligga flera
fynd (1912 och 1913), även i Järna socken i Södermanland
är han funnen. Vid västkusten torde han, enligt uppgifter som
förefalla trovärdiga, åtminstone vid ett tillfälle ha häckat ända
upp till Göteborg. Näktergalen har alltså såväl i väster som
framför allt i öster kringgått det småländska höglandet.
Näktergalens utbredning norrut företer en bild, som rätt
mycket avviker från den, vi lärt känna hos de här ovan
behandlade fåglarna. Visserligen har även han från Skåne
trängt norrut efter den milda västkusten. Han har dock
framför allt utbrett sig norrut längs den östra kusten och
därifrån gått inåt land i västlig riktning, sedan han väl
lämnat det småländska höglandet bakom sig. Jag föreställer
mig, att orsaken härtill ligger däri, att Sveriges östkust i
rikligaste mån erbjuder näktergalen just den natur han älskar:
ekskogar och lövängar med riklig undervegetation av täta
snår. Öland och Tjust äro ju särdeles rika på sådant, medan
Halland, särskilt norra Halland, är vida sparsammare utrustat
med dessa förmåner.
Troligt är, att det ej är första gången under de sista 200
åren som näktergalen längs östkusten ryckt upp ända till
Stockholm. Linné uppger i sin Fauna Suecica (2:a uppl. s.
89), att han skall finnas vid Stockholm m. fi. ställen upp till
Uppsala. Man har tidigare trott, att här skulle förelegat någon
förväxling, numera behöva vi ej längre antaga detta.
Sothönan (Futica atra) hör till de fåglar, som visa den
mest påfallande ökningen i antalet i vårt land. Före 1858 var
hon bofast och ej sällsynt i Skåne, vid Göteborg, vid Vänern
(t. ex. vid Karlstad), vid Glan i Östergötland samt allmän vid
Hjälstaviken i Uppland. Om dessa fyndplatser läggas in på
en karta, får man en bild, som mycket påminner om den, vi
erhöllo av råkans och framför allt av rörsångarens nuvarande
utbredning. I slutet av 1860-talet började sothönan bli
allmän även inåt Västergötland t. ex. vid Hornborgasjön och
Vartoftasjön. Till 1890-talet hade hon framträngt norrut till
Hudiksvall, möjligen även till Jämtland samt dessutom kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
