Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gillberga-enen.
Av HEDVIG LINDHAGEN.
För långliga tider sedan, så långa, att man inte mera
minns när, härjade en ryslig pest i västra Sverige. Varken
böner eller läkemedel hjälpte, inte ens att en gosse sattes
»kvick i jord» som en finngubbe lärt Dalborna; människorna
flydde slutligen inåt skogarna eller flyttade till andra orter.
I Värmland var det dock allra svårast; hela socknar dogo
ut, och de levande räckte knappt till att begrava de döda.
Minnet av denna skräckfyllda tid levde friskt fram genom
tider, varunder den fruktade farsoten gång efter annan visade
sig. I Gillberga socken visste man berätta om en gosse och
en flicka, som gingo i gårdarna med lie och räfsa, somliga
sade med »raka och kvast», och om gossen gick först och
slog men flickan efter och räfsade, dogo alla i gården; gick
åter flickan först kunde några bliva skonade.
På 1700-talet styrdes Gillberga av prosten Göransson,1
1 Johan Göransson, född 1712, död 1769, känd fornforskare och författare i
Rudbeckiansk anda. I "Bautil, det är Alle Svea och Götha Rikes runstenar*,
lämnade G. teckningar av 1,173 dylika. G. var i likhet med många andra präster
på den tiden en läkekunnig man och hade bl. a. vederbörligt tillstånd att förrätta
smittkoppympning, vilket måhända bidrar till att förklara uppkomsten av
efterföljande sägen.
Sveriges natur. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
