- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1919 /
101

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

nyckfullt hopade drivor, i vilka den låga, sparsamma
fjällbjörksvegetationen somligstädes stod halvt begraven, matade
rikligt de allestädes risslande bäckarna, gjorde de nakna
släntorna slipprigt hala och kärren i sänkorna blöta som
svampar. Men i luften låg värme och vår, änder började
komma till de öppnade vattnen, strömstaren satt redan pa
sin plats vid forsbrädden, gråsiskorna byggde och
ängpiplärkan låg pä nyvärpta ägg.

Det var dock icke blott för att få se dessa m. fi. allmänna
representanter för den nordlappländska fågelfaunan, som jag
på själva midsommarkvällen befann mig häruppe och med
utgångspunkt från Kopparåsens station strävade fram över
vidderna mot norr. Mitt hopp var att finna fjällgåsen, som
tidigare blivit sedd och hörd i dessa nejder, särskilt vid de
sumpiga, av videsnår klädda stränderna av förutnämnda
Njuorajokk.

Vännerna av vår vilda fågelvärld veta, vilken underbar
tjusning som kan ligga i sökandet efter en sällsynt och
svåråtkomlig fågelarts • bo. Och i ty fall höra gässen till dem,
som bäst hålla måttet! Folkskygga, kloka och försiktiga äro
de som få andra fåglar, oberäkneligast av alla i sitt val av
häckplats. Redan boet av vår vanliga vildgås, vilken likväl
i oräkneliga skaror varje sommar sprider sig över de
folktomma, myruppfyllda skogsvidderna i det inre och övre
Norrland, är för den skull svårt och vanskligt att komma på.
Vad fjällgåsen angår, möta ungefär samma svårigheter; kanske
får man dock medge, att den skenbara skärpning av
villkoren, som ligger i denna arts svårtillgängligare och mera
begränsade uppehållsorter, i själva verket gör uppgiften lättare.
Huru som helst, ett fjällgåsbo är ett rart fynd, och stor var
därför min glädje och tillfredsställelse, när jag omsider stod
vid det sökta målet.

Upptäckten skedde först sent på kvällen, då solglöden pa
fjällbarriären i söder redan börjat lysa nattligt röd och
skuggorna från omgivande höjder började breda sig över tjärnar
och myrland djupt nere i dalbottnarna. Jag hade kommit
fram till en liten kitteldal, som ringformigt omslöt en tjärn
— ännu delvis isbelagd —, utmed vilkens ena sida ett stycke
sankmark utbredde sig. En arm härav följde också på några
hundra meters sträcka en bäck, som från en tämligen brant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:36:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1919/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free