Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
går, rapporteras en vik av Riksgränssjön ha blivit isfri den
20 och halva sjön den 24 juni.
Det anförda må vara nog för att visa, i vilket vinterligt
landskap fjällgåsen i själva verket rett sitt bo och lagt sina
ägg. Detta förklarar också boets placering och över huvud
taget läget hos de gåsbon, jag hört beskrivas från övre
Lappland. Huvudvillkoret för gässen häruppe vid valet av boplats
är nämligen att I det ännu djupt snöhöljda landskapet finna
en snöfri fläck mark, som tillika erbjuder trygghet mot det
väldiga vattenflöde, som följer med den senare Inträdande eller
samtidigt pågående snösmältningen.
Just detta villkor uppfylla de höga tuvor, som fjällgåsen
valt till boplats, synnerligen väl, under det att exempelvis
videsnåren nästan genomgående växa på mark, som
översvämmas vid vårflödena. Enligt Th. C. Fries’ uppgift i hans
förut omnämnda arbete, där flera sidor ägnas åt dessa
egendomliga bildningar, bli de övre partierna av nyssnämnda
tuvholmar, vilka blott bestå av torv, som skjutits i höjden
genom en lokal uppfrysningsprocess, snöfria redan i
mars-april månad.
Troligen är det samma krav på snöfri mark och skydd
mot smältvatten, som så ofta föranleder gässen att lägga sina
bon på högt belägen fastmark och då oftast invid en buske,
ett träd etc. Såsom lätt kan iakttagas, uppkomma i den glesa
lapplandsskogen de första barmarksfläckarna just runt träden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
