Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
diska harg = offerhäll), på vars sluttning mot sjön man finner
en mindre grottbildning, kallad »Jungfrukammaren».
Från toppen av berget har man en hänförande utsikt över
den kringliggande skärgården och den vidsträckta skogen på ön.
Går man ned från berget och styr kosan söderut genom
kärrmarkerna, kommer man snart till en trakt av skogen,
som ger en av de mest fullödiga bilder av en mellansvensk
blandskog, sådan den ter sig, innan människan lagt sin hand
på den och med stocksågens och yxans hjälp förändrat dess
naturliga karaktär: Åldriga furor med pelarstammar av
dimensioner, som man knappast skulle vänta sig att finna på
en ö ute i havsbandet, skyhöga granar, björkar och
jätteaspar och andra lövträd växa om varandra. Och litet
varstädes på den starkt kuperade, av en yppig vegetation täckta
marken träffar man på vindfällda träd, som stupat under
brottning med stormarna från havet och nu ligga över varandra
i formliga barrikader, som ibland tvinga vandraren att göra
långa omvägar.
Jag är övertygad om att det icke är mångenstädes i
Sverige man i våra dagar påträffar en skog av så ursprunglig
typ, och det är nästan överflödigt att framhålla av vilket
stort värde ur såväl naturhistoriskt som rent estetisk synpunkt
det skulle vara att få åtminstone någon del därav bevarad i
dess hittillsvarande skick.
Markvegetationen är typisk och, efter vad jag under ett
kort besök i skogen sommaren 1917 trott mig finna, även
ganska artrik.
Men min uppmärksamhet vändes snart från träden och
blommorna till något ännu intressantare som skogen hyser:
Djupt därinne mellan furor och granar står en ensam
gammal ask, och i dess topp har havsörnen byggt sitt
väldiga näste.
De flesta andra djur och fåglar, som finna trevnad inom
den vackra Björksundsskärgården, åtnjuta allt det skydd och
hägn, en ordnad jaktvård med ty åtföljande bevakning kan
skänka dem. Men havsörnen, denne stolte sjökonung, denne
»molnets broder», denna härliga prydnad för det karga skär-,
gårdslandskapet, är, kantänka, en alldeles för stor och vacker
och sällsynt fågel för att lämnas i fred av vår tids människor!
— Och dessutom råkar han ju höra till rovfåglarna, som enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
