Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
räkning, smält ihop till 160 à 180 djur, vilka emellertid strängt
skyddades av tyska militärförvaltningen.
Att tyskarnas återtåg från Bjelovesch-skogen — vilken inom parentes
sagt under deras närvaro blivit ansenligt utnyttjad samt gjord betydligt
lättillgängligare än förr genom omfattande väganläggningar — skulle
innebära stora vådor för de kvarvarande visenterna var självklart.
Icke desto mindre måste varje naturvän känna sig mycket smärtsamt
berörd av nyss ingångna underrättelser, som förmäla att utrotningen
redan är ett fullbordat faktum. Denna känsla stärkes ytterligare av
det förhållandet, att också visenterna i Kaukasus, vilka under de
senaste decennierna kvarlevat inom ett c:a 10 kvadratmil stort område
i det s. k. kubanska distriktet, varest de stått under storfurstligt beskydd,
nu tros vara utrotade.
Om så är fallet, är i själva verket historien om Europas frilevande
vilda bison lyktad, och artens fortlevande beror av de djur, som finnas
kvar i djurparker och menageriet Närmast borde då den stam vara
att räkna med, vilken år 1855 inplanterades vid Pless i tyska
Schlesien och som förlidet år räknade 56 djur. Dessvärre ligger emellertid
Pless just inom det område, på vilket polackerna nu göra anspråk
och som efter allt att döma inom kort blir platsen för nya strider.
Oavsett detta äro ju förhållandena i Tyskland för närvarande sådana,
att även de schlesiska visenternas ostörda fortlevande kan dragas i
tvivelsmål. Utom visenterna i Pless anses ett 30-tal individer finnas
spridda på olika platser i Europa, därav ej färre än 5 stycken
befinna sig på Skansen i Stockholm.
Av vad som relaterats i det föregående framgår omedelbart, att det
mycket väl kan tänkas, att visentens vara eller icke vara en vacker
dag befinnes helt bero av nyssnämnda svenska exemplar. Att under
sådana förhållanden ett naturskyddsintresse av allra högsta rang är
knutet vid våra svenska visenter är uppenbart. Intet får försummas för
att åt dessa djur, som under alla omständigheter äro att räkna bland
de sista bärarne av en stolt ätts anor, bereda en omgivning, som i
möjligaste mån passar dem och åt den lilla flocken garanterar ostörd
ro och förökningsmöjlighet. Det kan ifrågasättas, huruvida ej de små
fållorna på bergknallarne uppe på Skansen, där djuren likvisst synas
trivas väl och där förra året en kalv föddes, borde utbytas mot en
rymligare och mera naturenlig omgivning.
Edvard Wibeck.
Högklint på Gotland naturskyddas. En av Gotlands vackraste
och märkligaste platser, Högklint, söder om Visby, skall nu fridlysas
som naturminne på begäran av områdets ägare, med. dr. Karl O.
Kallenberg i Stockholm. Denna fridlysning kommer att hälsas med stor
glädje av de många turister och konstnärer, naturvänner och
naturvetenskapsmän, som lärt sig värdera denna enastående plats. Särskilt
ha geologerna anledning att känna tillfredsställelse över de tillämnade
skyddsåtgärderna för det geologiskt värdefulla och intressanta Högklint.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
