Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högvuxna typ, som fyller ravinernas botten och nedre delen
av deras sidor, har beskrivits såsom lunddäld. Dess
yppighet förfelar icke att göra ett starkt intryck på varje besökare
— man vill sannerligen knappt tro, att man befinner sig på
blott några stegs avstånd från stadsgator. Sedan den nu
blivit fredad, är den på väg att på nytt förvandlas till urskog.
Det allmännaste trädet är här utan tvivel högvuxen och
rakstammig klibbal, men jämte den kan asken anses som mycket
betecknande. Den torde här nå bortåt 20 meters höjd.
Dimensionerna äro eljes icke grova, och lunddäldens träd göra i
allmänhet icke intryck av att ha nått någon särdeles hög
ålder. Den nordligaste delen av den stora dalen är mera
kulturpåverkad; här har boken för länge sedan blivit
inplanterad. Den hör ju till landskapets flora och bör väl få stå
kvar. I lunddälden ingå ytterligare hägg, lönn, sälg, rönn
och alm, i allmänhet ej särskilt kraftiga. Detta är däremot
fallet med hagtornsträden. Priset tages av en Crataegus
curvisepala, som mäter 115 cm. i omkrets 1 V2-m. från basen.
(Se första försättsplanschen). Utom denna art förekommer
ock C. oxyacantha, som kanske är allmännare. Rikedomen
på hagtorn är här ett av skogens mest framträdande drag;
ställvis förekommer den i sådan myckenhet, att marken på
grund av beskuggningen är i övrigt nästan alldeles obevuxen.
Av buskar märkas olvon, röda vinbär, slån, hassel och
hallon. Slån bildar utefter en sträcka av skogsbrynet en
sammanhängande häck, som under blomningen tilldrager sig
berättigad uppmärksamhet. Vad som gjort lunddälden
bekant för och högt älskad av många göteborgare är dock
mest dess vårflora. Det är egentligen en enda växt,
vitsippan, som sätter sin prägel på denna, men den uppträder
i fast otrolig mängd, klädande marken med ett
sammanhängande vitt täcke. För övrigt förekomma mer eller mindre
talrikt åtskilliga av våra vanliga vårväxter, t. ex. präktiga
mattor av Mercurialis perennis. Dock växer blåsippan
ingenstädes i ask-al-skogen, men väl, ehuru sparsamt, på ett par
andra ställen.
Sommarfloran är jämförelsevis artrik: jag anför Poa
nemoralis, Festuca gigantea, Triticum caninum, Carex remota, Urtica
dioica, Moehringia trinervia, Ranunculus auricomus, Epilobium
montanum och roseum, Filipendula ulmaria, Geum urbanum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
