Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja det är möjligt att det kan kallas så. Men så går
det till.
Hur heter det »förstligt» — en provyta tror jag? Gott! Jag
har tagit en provyta nere vid kusten, med en liten handkamera;
under två timmars
vandring en vinterdag. Bilderna
följa i rad här.
Kalmarkusten där har
varit härligt rik på skog. På
långt håll synes inte ens
denna skövling så mycket.
De urgamla bokarna och
andra insprängda lövträd
rädda intrycket. Men för den
som går uppe i strandkanten
ter det sig annorlunda.
Ingen linje i ett
landskap är så dyrbar, så
ömtålig som stranden. Ingen
kan ju heller vara så
vacker. Stranden är landets
ansikte, som det stundom
allvarligt, stundom leende
vänder mot havet. Den som
skövlar stranden gör
dubbelt nidingsdåd. Men den
som gått före med
stämpelyxan, där jag nu går efter med kameran, har inte varit i
besittning av det förstånd som förmår att inse detta.
Även här har ägaren genom återköp räddat en och annan
av de utstämplade ekarna. Och ändå ligga här så många,
att jag ständigt måste välja mig fram med kameran.
Det skulle vara intressant att mäta upp dem. Bevars, även
med hänsyn till det verkliga och det sålda värdet. Men
kamerans måttsystem talar klarare till dem, vilka inte inrättat
sig för att leva på kubikfot.
Uppe iskogen ligger den ena eken efter den andra kullvräkt. De
mindre träden som stå kvar omkring dem se ut som klen ungskog.
STAMMEN PA EN ANNAN AV DE
»RÄDDADE» JÄTTARNA. MIN GROVA EKPÅK STÅR
HÄR TILL JÄMFÖRELSE. STÄMPELMÄRKET
VID BRÖSTHÖJD TALAR FÖR SIG SJÄLVT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
